Precis så kände jag mig idag. Helt jävla kass.
När man gör allt man kan och lite till för att barnens hälsa ska vara i toppskick och så misslyckas man så det slutar med en akut resa in till KSS så är man inte stoltast. Man vet att man lever när oron äter upp dig från insidan och ut. Tuggar som en galen hund på ett köttben, och försöker man milda den med positiva tankar så hugger den tillbaka och biter hårdare.
Känslan av att ge upp sin självkänsla. Visa strupen för den där hungriga hunden är jävligt lätt vid sånna tillfällen.
Men efter tillräckligt mycket självplågan och läkarsamtal så fick vi åka hem efter 4 timmar med en piggare Aimee. En utsketen mamma fast ett mildare tryck innefrån.
Kräkningar och diarré. Blandat med hög feber och total vägran på mat och vätska. Allt som lyckas komma in, kommer på en hundra delssekund ut igen. Där har ni min veckas milkshake. Ett kladdigt helvete.
Nu sitter jag här, vid mitt köksbord och lyssnar till kaffebryggaren som helt i otakt puttrar till tonerna av bolibompas alla barnprogram. Doften av nybryggt kaffe och barnspyor sprider sig som en orkan i lägenheten. Städa. Skura och sprita. Börja om från början, börja om på nytt.
Vill passa på att tacka alla ni människor som finns och ställer upp när det trycker på. Ni som kommer med fina ord och era underbart fina leenden. Era goda råd och eran stöttning. Jag är lyckligt lottad som har er. TACK !
Och lite så som jag känner mig idag. Som en pungråtta upponer ! rätt hjälplös....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar