Onsdag 4/4- 2012

"Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt."
"Ja, sa Nasse. Kanin är begåvad."
"Och han har Hjärna",
"Ja, sa Nasse, Kanin har Hjärna".
Det blev tyst en lång stund.
"Jag antar, sa Puh, att det är därför han aldrig begriper någonting".
______________________________________________________

När en liten flicka blir stor.

I morse satt jag med mitt morgonkaffe och läste Aftobladets löpsida då det plötsligt slog mig att jag fyller år snart. 26. Känslan av förväntan, längtan efter att bli uppvaktad, sömnlös morgon i väntan på att dörren tyst ska öppnas och nån sjunger "ja må hon leva !" va inte det som slog mig.
Ångest, åldersnojja och prestationskomplex. VA FAN HAR JAG HUNNIT GÖRA ?! Jobbat lite till och från. Pluggade inte mer än nödvändigt och varit gravid. Kom fort fram till att i större delen av mitt liv att jag varit gravid, haft småbarn och torkat snoriga näsor, röda stjärtar och löst legokonflikter.
Känner en aning stress över att bli nån. Vara behövd och framgångsrik.

Frukosten dukades av och duschen kallade på mig med näckens sång. Jag liksom bara drogs in det ångande varmvatten källan på en fiskvadrat med fuktskada. Tänker: " men om jag gör en makeover. Nåt drastiskt med mig själv så kanske jag slipper se så gammal ut. Eller iallfall känna mig så gammal. Kliver ur duschen och fått en kanon idé. SÅ HÄR SKA JAG GÖRA. Men min tanke avbryts lika fort när jag hamnar naken och utlämnad framför helkropps spegeln i badrummet. Stannar till. Tittar. Lägger huvudet på sned. Sträcker på mig. Kommer på mig själv att jag står och ler åt min blekfeta 26-åriga kropp med huvudet på sned. Trots att det känns som " Titanic" har sjönkt en gång till och jag satt i helt fel gäng , så på nåt vis under allt skinn, med alla skavanker så är jag på väg att bli nöjd med mig själv. Idag tycker jag till och med att mina bristningar klär en moders kropp och är lite stolt. Jag ler faktiskt av glädje. Jag ler med mig själv och är nöjd. GAMMAL ? haha nä bara jävligt osäker. Dubbelmoral.


Kliver ut i lägenheten igen och möts av två små som byggt en koja under tv-rumsbordet och en liten till som just vaknat och står i sin spjälsäng och ropar : mama..? mama..? . Jag stannar upp och ler. Detta är ju vad jag har ådsakommit. Detta är mitt livs verk. Jag har skapat TRE små liv, varelser som formar sina egna personligheter. JAG ÄR NÅN !  behövd och älskad.