Imorse när vi satt och käka frukost hörde jag introt till "Ebba och Didrik". ( Ni som är födda på 80 vet vad det är för känsla jag beskriver; Nostalgi! ) Slänger i mig frukosten som ett litet förväntasfullt barn och säger till Naomi och Liam:
- Skynda er nu kiddos ! för nu börjar Ebba och Didrik!
Naomi tittar på mig och säger:
- Jaha ? gillar du barnprogram mamma?
Jag tar plats som "pedagogisk mor" och ska förklara kultur för mina barn. Ja, nostalgiska barnprogram är fan kultur!
Frukosten blir intagen och vi alla sätter oss i TV-rummet. Liam börjar klättra. Naomi busar med Aimee. Jag höjer TV:n .
- HYYYSSCH!
Liam tröttnar och rycker Naomi i håret. Hon skriker högt och ljudligt:
-"LIIIIIAAAAM ! det gör oooont." Aimee blir rädd och gråter.
THE FUCKING EBBA OCH DIDRIK-MOMENT IS GONE !
Förklarar min besviklelse på deras brist på respekt och som svar av Liam får jag:
- Men du kan ju bara hitta det i datorn och sen se det !
Barn. 2000-talets barn borde ha stryk.
Lika illa att ladda hem nostalgi som det är att banda Kalle Anka på julafton.
Efter en lång påskhelg med renovering av hall och badrum så är kroppen helt slut, trött och trasig. Humöret är sen länge borta och man är på gränsen mellan gråt och glädje hela tiden. Ena stunden tycker jag att det är rätt kreativt av Naomi att släpa ner hela madrassen från sin del av våningsängen och bygga en koja. Medans Liam missuppfattar och använder den som en rutschkana. Stannar upp och ser leken. Andra stunden tycker jag att allt som har med kojbygge och utrivning är ett rent helvete. LEK SOM ALLA ANDRA BARN ! MÅSTE NI ALLTID FÖRSTÖRA ALLT MAN GER ER ! MÅLA EN GUBBE ISTÄLLET !
Trött. så jävla trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar