Ekonomi är nog nåt som gnager var och varannan människa. Välbärgad som fattig. Har man inte för lite pengar så har man för mycket. Dålig respekt för nåt som blivit så viktigt för oss.Vad hände med byteshandeln undrar jag. Lite mer rättvist på nåt vis.
- " Du får en av mina träskor här om jag får din påse med ris. Du behöver elda, jag är hungrig. Deal?"
Prioriteringar. Det är en stor del av människan dåliga ekonomi. Man överbelastar "Vill ha det-förrådet" istället för att lägga in korvörerna på " Måste betala skiten-förrådet" . Alla har gjort det. En del lär sig andra inte. Inte jag. tycker det är roligt att leva och det innebär inga sparkapital. gör vad du vill när du vill om du kan. Vänta inte och lägg skiten på hög för då så sitter du där i din hammock med hängtuttar, dålig rygg och undrar varför du aldrig åkte.Varför du aldrig ordna upp brösten du ville ha. Varför du inte bor i de där huset med blåa prickar.
Jag menar bara att Lev så gott du kan. För din skull.
Hade jouren i tvättstugan i natt. ( Ja jag tvättar på nätterna av tre anledningar. 1: För mycket barn att bära med tillsammans med tvättkorgarna(!) 2: Har roligare saker att göra på dagen med alla barn. 3: Det är så förbannat tråkigt att jag drar ut på det in i det sista. )
Så sista vändan som jag skulle ner va det givetvis lika mörkt som i röven på en kamel. Kallt och mörkt. Kommer ut på bakgården och som en blixt från klar himmel slog det mig: Fan jag bor i Töreboda. Här kanske det ligger en gammal knarkare och gömmer sig. i min enebuske på en bakgård på Kungsgatan. Mitt i natten. Han vet säkert oxå att jag tvättar i natt. Det har han räknat ut. kan ju vara en smart knarkare. Ser ut som Christer Pettersson säkert.
Börjar rent automatiskt små steppa fram med tvättkorgen. Gör en liten U-sväng i vinkel från enebusken som just blev mitt hot. Mörkrädd som ett litet barn.
Väl inne i tvättstugan ( den ligger i ett separat hus på gården ) va jag i mitt "bo" . NU va jag kaxig igen för där inne fanns det lysrör. Men tiden där inne tog ju slut och jag va tvungen att bege mig ut igen. Gå dom där 5 metrarna till porten som ledde mig in i tryggheten. förbi knarkarens enebuske. Uppstressad och fruktansvärd vild fanatsi kutar jag förbi, in i dörren, trycker till på lysknappen men inte tillräckligt hårt så det tänds inte. Ser inte trappan som ALTTID varit där och snubblar. Glider som ett curligklot i trapphuset på magen med min blåa IKEA-påse. Ger mig fan på att vaktmästar- Ingela hade varit här innan och sopat banan med!
Måste träna bort min mörkrädsla. Det kommer bli min död.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar