2 maj- 2012

Tiden springer på och det är redan Maj. Solen gassar utomhus och här sitter jag. I min röda skinnsoffan och bloggar. Men idag har jag inte ens ångest över att vara inne när vädret är så perfekt. För efter att ha stått ute på mitt nya jobb och häftat 8 meter vaxduk i strålande nysol, så brände jag sönder min blekfeta rygg. Barnen har skaffat sig rosafärgade kinder och Peter en bestående vit t-shirt. så vi läker. Vi läker våra grisrosa hudar.

Istället valde jag att tvätta. En jävla massa tvätt. efter en hel vecka med maginfluensa. och rensning av barnkläder som ska säljas. Vanligtvis kommer jag undan med 10 maskiner. Jag har redan tvättat fem och det syns inte ens att jag stått med huvudet nergröpt i högen och skvätt runt allt. rosa, vitt, rött, blått svart.. 40 grader där 60 grader där.. *sniff sniff... släng skiten, det går inte att rädda. Det finns ingen ände på det. Mitt illaluktande berg av smuts.




Jag är så otroligt tacksam för att jag träffade dig. För att du fick mig att må bra i brusta hjärtanstider. Att du så snabbt fick mig att le. Att du fick mig att vilja igen.
Du fanns där, helt kravlöst när jag behövde en famn som mest.
Du gav mig kärlek och fina ord. Alla borde få ha en kille i sitt liv som är som du.

"Hjärter Dam, du var så tyst, tills du blev kramad och kysst
Nu har du fått din kära livskumpan
En soffa på rea och en nyrenoverad trea i Stångåstan

Nu skulle du få börja om på den nivån
och bli stadgad, trygg och hemtam"
Att gå från ena seperationen efter den andra är inte lätt. Det är som att få hjärtat utslitet ur kroppen och sen att nån häller ett helt saltkar i det öppna såret. Man undrar varför, vad är felet. Smärtan av att förlorat många år i ett kärlekslöst förhållande och ändå va den som försökt men blev dumpad. Man känner sig både dum och oälskad. Händer det fler en en gång på liknande sätt är man inte stor. Självkänslan växer bort lika fort som små barnafötter växer ur sina skor.

Men sen att få veta att personen ifråga går ur förhållandet och är stolt. Stolt över sitt sätt att bryta upp. stolt över att ha spräckt sin famlij och njuter av sin ensamhet.
-" Det är väl inget att beklaga. Ska man ju fira!"
men jag är faktiskt glad över att du är så  känslokall och egoistisk. Du bevisar gång på gång att jag är den som är stark, Jag är den som tog smällen men kom ur den. Med barnen och mitt nya liv. Så istället för att tänka: " Varför kan ingen älska mig?" Varför blir jag alltid sårad"?
Så skriker jag ut: TACK ! tack som fan för du räddade mig. tack som fan för du tog steget och släppte taget om olyckan vi levde med..  Jag slipper var någons assistent och jag slipper gråta mig till sömns. TACK !

Nu kan jag äntligen gå vidare i lyckan som jag fann. Som min far sa: Varför skulle du så långt bort när allt du behövde fanns här?
Ja pappa. Likt en fågelunge måste man sparkas ut ur boet för att försöka vara vuxen och springa in i sina egna väggar. För att sen komma tillbaka till sin barndomstrygghet, lite visare, lite skadad och med ett bekräftad misslyckande:) .

Det jag egentligen vill ha sagt UTAN att smutskasta någon, utan att trampa någon på tårna är:

ATT ÅNGRA SINA ERFARENHETER ÄR SOM ATT HEJDA SIN UTVECKLING !
 -Oscar Wilde
´
Nej jag ångar inget. För allt jag gjort eller utsatts för ledde mig hit. Där jag vill vara för alltid. <3 !