Vart är världen påväg.....
Lördag. Disig morgon. Grannen går som alltid förbi med sin fru på en morgonpromenad kl 8.45. Vet inte vad som är mest skrämmande, att jag sitter och dricker kaffe och kan klocka dom på tiden och verkligen håller koll på dom och deras likadana träningsoveraller i färgen: soptunnegrön. Eller att dom aldrig ger sig ! tar one day of och slänger på en film, alternativt nyheterna och ligger kvar i sängen med både långkalsonger och negliché och kanske nyfiket pussas undertäcket. Det skulle nog jag valt som pensionär. Mer livsnjutande än att hurtigbulla ut i disig lördagsmorgon med nyfikna grannar som står i morgonrock, och sippar på nybryggt kaffe med tre ungar hängades i armhåren, som nickar lite pinsamt åt en när man knallar förbi hennes köksfönster.
Alla har vi våra morgonrutiner, och en av mina är att läsa aftonbladet till frukosten. Oavsett ljudnivå eller hysteri SKA jag få läsa mina spalter om världskriser och aftonbladets sätt att sätta dödsrubriker till allt. Och jag som lider lite av katastroftänkande tänker varje gång i en innåtandning: " Faan, nu dör vi snart ! jorden går under".
" PHILIP HAMMAR LIDER AV DÖDSBAKTIRE"
... Jaha, han hade visst bara suttit på samma bänk som en HIV-smittad knarkare i amsterdam.
"MÖRDARMYGGORNA SLÅR TILL"
....Jaha det va visst bara ett större antal av myggor i Afrika i år och betten klia lite extra om man va spädbarn eller över 80 år.
"GIGANTISK METEOR ANFALLER JORDEN MED STORM"
... jaha det va ett stjärnfall.
Aftonbladet. Vilken skit. Gett mig mer mardrömmar än monstret under sängen.
Även denna morgon läste jag med skräckblandad förtjusning i blaskan. Och blir arg.
Läser om en 90-årig dam som vågat sig fram till 5 killar i 17-18-åråldern för att avvisa dom att sparka på en liten hund som nån knytit fast utanför en mataffär. Detta resulterar i att killarna SLÅR tanten så hon faller till marken och sedan fortsätter mishandeln med sparkar.
KOM IGEN? vart fan är världen på väg ? Jag skäms över att vara människa. Va av samma släkte som sådana jäva neadertalare.
Inlägget va inte längre än några spalter. Jag skrolla vidare. Läser om en man som stulit 5000 trosor.
HUR FAN KAN DET ENS BLI EN NYHET? ytterligare ett bevis på nån form av felplacerad gen hos den såå underbara människorasen. En man i dryga 45-50 årsåldern som snott trosor ur lägenheter och hus under en längre period. Han erkänner ett maniskt beteende. NO SHIT ?!
En positiv grej med att aftonbladet gick ut med detta är väl att man nu på allvar kan misstänka Staffan Westerberg, ni vet "lillstrumpan och systeryster" för strumpstöld i tvättstugan då det ALLTID kommer ut omaka par hur många maka du än proppar maskinen med.
Men ja, åter till trosmannen. Varför inte bara låta han vara en idiot och lägg fokus på den äldre damen. Ut med bilder på platsen. På hunden. På tanten och finns den nåt vittne ? det va ju utanför en mataffär. Prioritera det som verkligen är vesentligt.
Alla mina tankar går till den lilla söndersparkade hunden och damen som visa mer civilkurage än 80% av svenska befolkningen. DU ÄR EN HJÄTLE!
Tänk om det fanns nåt man kunde göra. Mer än att bli upprörd. Vara överallt samtidigt och bekämpa brott. Tankarna snurrar iväg och i min värld blir jag en morden Batman. Lönnfet trebarnsmor i förlitet skinnfodral med cap som svindlar genom husväggarna och bekäpmar orättvisorna. svissch !
Men nej. Här står ju jag med diskborsten och gårdagens smink under ögonen för man deckade på soffan av ren utmattning dagen innan vid 22 snåret. Men stärker mig med den klyschiga frasen: "så länge det finns liv, finns det hopp".
All my love to you. / N
http://www.aftonbladet.se/
lördag 17 november 2012
torsdag 15 november 2012
Torsdag 15/11- 2012
" När verkligheten rasar och ditt mod äventyras och styrs av förändring offrar du mig då ? "
Sitter här framför Tv.n invirad i en fårullspläd och sörplar i mig varmt kaffe. På Tv.n rullar " Efter tio med Malou". Jag tittar utan att ens vara intresserad av debatterna som framkommer. Istället försöker jag rädda livhanken från min söta kattunge som helt säkert egentligen är ett blodtörstigt lejon som söker min uppmärksamhet.
Malou: Hur kan man bevisa otrohet? vad är tillit?
Kirsthi kommer med bra svar och Martin Timell ser mest felplaserad ut. Han har ju inte ens öronkåpor på sig. Och var är hammaren, undrar jag.
Otrohet. Fyfan vilket jävla skräll. Hon hade även en gäst i programmet som arbetade som otrohetsdetektiv. Ja. det är sant.
Varannan svensk, enligt statistik är otrogen. SÅ nu finns det en "sherlock holmes" byrå att anlita om man misstänker sin man i ett samkväm med granntanten. Bilden i huvudet blir gensat lika absurt som TV-programmet "cheaters" som gick på 6.an . Är det verkligen okej att anlita en främmmande kille,alternativt tjej för att spana 24/7 på sin respektive partner. Strider inte det mot nån kränkningslag eller intrång i privata bubblan ? Jag vet inte.
Skulle jag misstänka otrohet skulle jag fråga istället. Lämna problemet och gå vidare. För jag antar att dom rockbeklädda detektiverna kostar pengar. Nej, jag vet att dom inte har beiga rockar och förstoringsglas, men det skulle helt enkelt göra det lite roligare på nåt vis.
Har svårt att förstå människor som vill ha kakan och äta den. Människor som medvetet är otrogen om och om igen. Med olika eller samma "medbrottsling" . Fel fyllehångel är inte okej eller försvarsbart på nåt vis men det är lite mer ..... okej ? nej inte okej. ¨Men om det har berott på alkoholen, personen ifråga erkänner det sjäv och är djupt ångerfull skulle jag iallafall kunna göra slut OCH inte hata. Men skulle mannen i mitt liv upprepade gånger vara otrogen mot mig medvetet och av ren feghet för han inte vågar göra slut, då överväger man ju kastrering, alternativt skampåle på torget med pajkastning.
Ni som känner mig vet vad jag har gått igenom i mitt tidigare liv och jag känner ju till sveket som uppstår när man på håll får bära åsnekläder för att omgivningen talar om för dig hur ditt privatliv ser ut. Den skammen är så jävla kränkande och den förtjänar INGEN att bära. Hur kan man som älskare, partner, medmänniska, vilja nån annan så illa som man samtidigt påstår att man älskar. Hur feg kan man människan bli ?
Många frågor i litet huvud får tankarna att snurra vidare till världskriser. Om människan är så jävla insöad i sig själv och sitt alterego och kommer inte ur sin lilla box, hur blir det då när världen rasar samman. Det första som dör ut är ju människan. För brist på samarbete. För mycket behov att klaga på andra och införa nån form av sjuk självupprättelse. Salma poäng i "jag-bubblan" och offra dina närmaste till helvetesgapet som leder rätt ner i avgrunden.
Dom som överlever jordens undergång av människans ras är uteliggare och knarkare. They know how to survive.
Ja. som sagt. många tankar här i min fårullspläd och nu mer fisljumna kaffe. Malou är slut och Hem till gården börjar. Fy fan för brittiska drama/lovestory-serier som ALDRIG tar slut. Stänger av och förbereder ungarna på utgång.
Livet knackar på.
Sitter här framför Tv.n invirad i en fårullspläd och sörplar i mig varmt kaffe. På Tv.n rullar " Efter tio med Malou". Jag tittar utan att ens vara intresserad av debatterna som framkommer. Istället försöker jag rädda livhanken från min söta kattunge som helt säkert egentligen är ett blodtörstigt lejon som söker min uppmärksamhet.
Malou: Hur kan man bevisa otrohet? vad är tillit?
Kirsthi kommer med bra svar och Martin Timell ser mest felplaserad ut. Han har ju inte ens öronkåpor på sig. Och var är hammaren, undrar jag.
Otrohet. Fyfan vilket jävla skräll. Hon hade även en gäst i programmet som arbetade som otrohetsdetektiv. Ja. det är sant.
Varannan svensk, enligt statistik är otrogen. SÅ nu finns det en "sherlock holmes" byrå att anlita om man misstänker sin man i ett samkväm med granntanten. Bilden i huvudet blir gensat lika absurt som TV-programmet "cheaters" som gick på 6.an . Är det verkligen okej att anlita en främmmande kille,alternativt tjej för att spana 24/7 på sin respektive partner. Strider inte det mot nån kränkningslag eller intrång i privata bubblan ? Jag vet inte.
Skulle jag misstänka otrohet skulle jag fråga istället. Lämna problemet och gå vidare. För jag antar att dom rockbeklädda detektiverna kostar pengar. Nej, jag vet att dom inte har beiga rockar och förstoringsglas, men det skulle helt enkelt göra det lite roligare på nåt vis.
Har svårt att förstå människor som vill ha kakan och äta den. Människor som medvetet är otrogen om och om igen. Med olika eller samma "medbrottsling" . Fel fyllehångel är inte okej eller försvarsbart på nåt vis men det är lite mer ..... okej ? nej inte okej. ¨Men om det har berott på alkoholen, personen ifråga erkänner det sjäv och är djupt ångerfull skulle jag iallafall kunna göra slut OCH inte hata. Men skulle mannen i mitt liv upprepade gånger vara otrogen mot mig medvetet och av ren feghet för han inte vågar göra slut, då överväger man ju kastrering, alternativt skampåle på torget med pajkastning.
Ni som känner mig vet vad jag har gått igenom i mitt tidigare liv och jag känner ju till sveket som uppstår när man på håll får bära åsnekläder för att omgivningen talar om för dig hur ditt privatliv ser ut. Den skammen är så jävla kränkande och den förtjänar INGEN att bära. Hur kan man som älskare, partner, medmänniska, vilja nån annan så illa som man samtidigt påstår att man älskar. Hur feg kan man människan bli ?
Många frågor i litet huvud får tankarna att snurra vidare till världskriser. Om människan är så jävla insöad i sig själv och sitt alterego och kommer inte ur sin lilla box, hur blir det då när världen rasar samman. Det första som dör ut är ju människan. För brist på samarbete. För mycket behov att klaga på andra och införa nån form av sjuk självupprättelse. Salma poäng i "jag-bubblan" och offra dina närmaste till helvetesgapet som leder rätt ner i avgrunden.
Dom som överlever jordens undergång av människans ras är uteliggare och knarkare. They know how to survive.
Ja. som sagt. många tankar här i min fårullspläd och nu mer fisljumna kaffe. Malou är slut och Hem till gården börjar. Fy fan för brittiska drama/lovestory-serier som ALDRIG tar slut. Stänger av och förbereder ungarna på utgång.
Livet knackar på.
måndag 5 november 2012
Måndag 5 november - 2012
Jag är både listig och stark.
Har hamnat i ett helvetes träsk av val. Hur kan det vara så svårt att välja vad man vill göra? Ja, nu menar inte jag vilken färg på strumporna det ska vara. Eller vilken film man ska kolla på framåt småtimmarna. Utan inför framtiden.
Jag har varit från och till på mitt jobb i Skövde i två år som AVA-anställd. Älskar mitt jobb och framförallt flickorna på jobbet.
Men har hamnat i en vägkorsning av bitterhet, och i en sumpmark av tankar om förändring. Då jag inte längre kan stå kvar och trampa på ett ställe utan chans till framgång, har jag valt att titta runt på andra val i livet.
Men så sitter jag här. Än mer förrvirad än tidigare. Än mer bitter än innan. Jag ger upp min trygghet i jobbet och kastar mig handlöst ut i en främmande värld av studier, kursplaner poängräkning och stora lokaler med svindlande folk som yrar. HJÄLP.
Men har bestämt mig för att bli smart. För att få lite mer intelektuell kunskap och förbättra på det verbala förrådet.
Undrar nyfiket hur mycket mer information det går in i ett huvud på en trasig trebarnsmor.
Låt mig poängtera att valet att börja studera inte kommer HELT frivilligt utan har blivit liksom trängd till det. Trängt i ett hörn. Men som jag är, positiv till förändring ska jag väl lyckas banka in lite nyfärsk kunskap om både det ena och det andra.
Jag kommer ihåg hur jag stod inför samma förrviring när jag va 16 år. När man skulle söka till gymnasiet. Man vände sig helt ut och in och blotta den nakna hjärnan inför syokonsulenter, lärare och föräldrar. " välj efter hjärtat". "Välj det du tror att du kan få mest jobb efter gymnasiet". Hur vet man det som 16 åring? tänkte jag. Hur fan ska jag veta vad jag vill bli när jag är stor NU?
Jag kan ju säga som så att du är fan inte ett dugg smartare vid 26. Vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Det enda som jag säkert vet är att jag inte vill flänga runt på det ena vikare jobbet efter det andra.
Så nu sitter jag här. Framför min onormalt dammiga laptop och sörplar kaffe, skissar fula gubbar i annteckningsblocket och tröstäter hoffmans mums mums. Inte ett dugg kreativ. Inte ett dugg peppad till att starta igång nåt nytt projekt.
lördag 25 augusti 2012
Lördag 25 / 8-12
Vart hittar jag balansen mellan stress och harmoni ?
Nu var det sådär längesen igen. Vem hinner sitta och kludda ner sina innersta tankar. Sina halvpålästa argumentationer om orättvisorna i världen. Jag vill. Men istället så står jag i en framåtstupa ställning, med benen brett isär och armarna vevar i marknivå. Vevar upp all skit som ligger i min väg. Det är så jag jobbar. Jag vevar som en skördetröska på åkern. Matar upp all skit som ligget i gången och samlar det i famnen för att sen dumpa av det i ett mer passande hörn. Nu för tiden hinner jag knappt det. I stället sitter jag på jobbet. Stressad över att jag inte hinner städa. Hinner inte hämta barnen. Eller fråga hur det gått i skolan på Naomis första dag. Helst ser jag mig fråga det i ett röd-vit rutigt förkläde och lockar i håret. Men den verkligheten förblir min dröm. Istället har jag mjukisar och t-shirt, tvådagars-strumpor och samma frisyr som kvällen innan.
Naomis första skoldag. Nervös och skakig och illamående, och inte tala om hur stressat det va för att allt skulle blli perfekt. HON försökte lugna MIG.
"Mamma, jag klarar dehär". Jag hamna i min skördetröskeställning fast nu haltar jag med, och plocka omaka strumpor från golvet samtidigt som jag vråla: " Jäklar ungar, nu är det stressigt, går ni inte upp nu får ni aldrig mer spela dataspel." Jag vet. När jag blir trängd och stressad, slänger jag ofrivilligt ur mig tomma hot som just "inget dataspel", "inget lördagsgodis" , inga kompisar" . Ja listan kan göras lång med mina tomma hot. Vi tog oss tillslut ner till mötesplatsen för att invänta skolbussen. Jag ser mer nervösa föräldrar. Mer ont anade små barn som lekte tillsammans. Det såg riktigt härligt ut. Lugnet la sig även hos mig och jag kunde vinka av min stora tjej som tog det stora steget ut i början på livet.
Glad kåt och tacksam.
Jag har hamnat i en period i livet där jag känner mig fet, ful, trött och gnällig.. Håret är ständig uppsnurrat i ett slarvigt skatbo och jag har till och med accepterat att man kan cykla till jobbet i foppa tofflor. Det gör lite ont i mig. Man kanske har sina down-perioder i livet och kriser. Isåfall är jag där nu. Trött på att vara "flosig". Trött på att vara jag.
Fast idag ska jag, på min första lediga helg sen Maj månad, ta på mig bästa-gå-bort-trosorna och svida om till dans. Provade ett par nylonstrumpbyxor som jag tänkte skulle passa fint till kvällen. NYLON. nej. Nej nejnej.... Matrialet andas ju inte. känns som jag dragit på mig en extra hud och ser ut som en transvestit. Går man bara från köket till hallen har dom hunnit kana ner i skrevet och bilda en friktion så det känns som det tar eld i krussi. NÄRSOMHELST! Slänger ett öga på mina jeans. trasiga i knäna, hål i räva och så jävla sköna. Min bästa vän.
Jaha.. Nä nu är det väl dags att packa ihop barnen och forsla dom till sina respektive pappor så mamma får gå på dans.
All my Love to you <3
Nu var det sådär längesen igen. Vem hinner sitta och kludda ner sina innersta tankar. Sina halvpålästa argumentationer om orättvisorna i världen. Jag vill. Men istället så står jag i en framåtstupa ställning, med benen brett isär och armarna vevar i marknivå. Vevar upp all skit som ligger i min väg. Det är så jag jobbar. Jag vevar som en skördetröska på åkern. Matar upp all skit som ligget i gången och samlar det i famnen för att sen dumpa av det i ett mer passande hörn. Nu för tiden hinner jag knappt det. I stället sitter jag på jobbet. Stressad över att jag inte hinner städa. Hinner inte hämta barnen. Eller fråga hur det gått i skolan på Naomis första dag. Helst ser jag mig fråga det i ett röd-vit rutigt förkläde och lockar i håret. Men den verkligheten förblir min dröm. Istället har jag mjukisar och t-shirt, tvådagars-strumpor och samma frisyr som kvällen innan.
Naomis första skoldag. Nervös och skakig och illamående, och inte tala om hur stressat det va för att allt skulle blli perfekt. HON försökte lugna MIG.
"Mamma, jag klarar dehär". Jag hamna i min skördetröskeställning fast nu haltar jag med, och plocka omaka strumpor från golvet samtidigt som jag vråla: " Jäklar ungar, nu är det stressigt, går ni inte upp nu får ni aldrig mer spela dataspel." Jag vet. När jag blir trängd och stressad, slänger jag ofrivilligt ur mig tomma hot som just "inget dataspel", "inget lördagsgodis" , inga kompisar" . Ja listan kan göras lång med mina tomma hot. Vi tog oss tillslut ner till mötesplatsen för att invänta skolbussen. Jag ser mer nervösa föräldrar. Mer ont anade små barn som lekte tillsammans. Det såg riktigt härligt ut. Lugnet la sig även hos mig och jag kunde vinka av min stora tjej som tog det stora steget ut i början på livet.
Glad kåt och tacksam.
Jag har hamnat i en period i livet där jag känner mig fet, ful, trött och gnällig.. Håret är ständig uppsnurrat i ett slarvigt skatbo och jag har till och med accepterat att man kan cykla till jobbet i foppa tofflor. Det gör lite ont i mig. Man kanske har sina down-perioder i livet och kriser. Isåfall är jag där nu. Trött på att vara "flosig". Trött på att vara jag.
Fast idag ska jag, på min första lediga helg sen Maj månad, ta på mig bästa-gå-bort-trosorna och svida om till dans. Provade ett par nylonstrumpbyxor som jag tänkte skulle passa fint till kvällen. NYLON. nej. Nej nejnej.... Matrialet andas ju inte. känns som jag dragit på mig en extra hud och ser ut som en transvestit. Går man bara från köket till hallen har dom hunnit kana ner i skrevet och bilda en friktion så det känns som det tar eld i krussi. NÄRSOMHELST! Slänger ett öga på mina jeans. trasiga i knäna, hål i räva och så jävla sköna. Min bästa vän.
Jaha.. Nä nu är det väl dags att packa ihop barnen och forsla dom till sina respektive pappor så mamma får gå på dans.
All my Love to you <3
onsdag 30 maj 2012
30 Maj -2012
Bloggen. Mitt ventilationsrum. Mina tankar och min vardag. Satan va längesen jag skrev här. Svek.
Men tro inte att jag inte har några tankar, konstiga händelser eller äventyr i mitt liv bara för att jag inte uppdaterar. kanske är det så att NU har jag fått just det. Ett liv.
Ett liv fullspäckat med inskolningar, jobb, utflykter och hemvård. Ja, hemvård ska jag väl inte skryta med att jag prioriterar dock men anser att jag har för lite timmar på dygnet för att offra ett par åt tvättvikning, golvskurning, fönsterputs etc. när jag istället lägger dom timmarna på lekparkshäng med kaffe, aftonbladets "KLICK" och sockertoppade barn på helspinn. Ja, sån är jag.
Just nu har jag nog en boll för mycket i jongleringsnumret jag äventyrar varje dag för huvudet går sparlåga då jag glömt helt att tanka i ny energi och lugn. kuggar på sånt som, ta ut nyckeln ur dörren när du kommer hem. Går ut med skorna på fel fot. Nej inte på barnen; på mig. Lovar godnatt saga men somnar. Ja, ni förstår vad jag försöker förmedla. sumphuvud.
Eftersom jag startade i högt tempo ( vilket jag vanligtvis trivs med) resulterade det i ryggont. Och då menar jag RYGGONT. Kan lätt i liknelse jämföras med en gammal trött åsna som kånkat på en indier och hans packning hela livet. Grov svankning om ni ser bilden i huvudet. Jag föraktar min egen kropp som sviker mig när jag behöver den som mest. så har den alltid varit. Feg. Drar sig ur jobbiga sitsar och korvar ihop sig till en missbildad boll och ger upp.
Så nu står jag där med min åsnekropp bakom kassan på Jysk och säger "välkommen, får det lov att vara ett skåp ?! .. JA, klart jag fixar! slänger upp det på axeln här som bara tillfälligt är ur led och bär den hem till dig om du så behagar". Serviceminded. Det är jag det.
Ni som jobbar i butik vet vad jag menar. Man står i sin välstrukna skjorta, pärlsvett i pannan och ler med hela garniatyret som lyser falskhet och säger din instämplade mening; "Hej ! Va det bra så..? Då blir det.... kronor. tack och välkommen åter! Det är lite som att jobba på ett minfält. Tar du ett snedsteg eller i detta fall, för långtid på dig så blir alltid nån sur. arg och ska hävda sina rättigheter.
-" SKA DET BEHÖVA TA 10 MINUTER ATT TA BETALT?"
- " 115???! på skylten där borta stod det 113!! det tänker jag då inte betala!"
Där står jag och ler. Men i min tecknade värd flyger jag över disken och stryper gubben med sin egen kärring som står med allt silver hon äger och nån gammal papiljott kvar i huvet då hon envisas med att vara ung och lämnat brillorna hemma. Men jag ler. och ger rabbat på 2 kronor. Förklarar förseningen och ber om ursäkt för min existens. Men i min tecknade värld spottar jag honom i ansiktet och ber honom dra åt helvete och ser till att han shoppar sin skit i en annan butik..........
Så mycket text. Nä nu ska jag ta min svankiga åsnekropp, åla upp i balkongstolen och avnjuta 2 minuter i solen innan det är dags för:
-" MAAAAAAAAMMMMMMMAAAAAAA!
back to work... BIATCH!
Men tro inte att jag inte har några tankar, konstiga händelser eller äventyr i mitt liv bara för att jag inte uppdaterar. kanske är det så att NU har jag fått just det. Ett liv.
Ett liv fullspäckat med inskolningar, jobb, utflykter och hemvård. Ja, hemvård ska jag väl inte skryta med att jag prioriterar dock men anser att jag har för lite timmar på dygnet för att offra ett par åt tvättvikning, golvskurning, fönsterputs etc. när jag istället lägger dom timmarna på lekparkshäng med kaffe, aftonbladets "KLICK" och sockertoppade barn på helspinn. Ja, sån är jag.
Just nu har jag nog en boll för mycket i jongleringsnumret jag äventyrar varje dag för huvudet går sparlåga då jag glömt helt att tanka i ny energi och lugn. kuggar på sånt som, ta ut nyckeln ur dörren när du kommer hem. Går ut med skorna på fel fot. Nej inte på barnen; på mig. Lovar godnatt saga men somnar. Ja, ni förstår vad jag försöker förmedla. sumphuvud.
Eftersom jag startade i högt tempo ( vilket jag vanligtvis trivs med) resulterade det i ryggont. Och då menar jag RYGGONT. Kan lätt i liknelse jämföras med en gammal trött åsna som kånkat på en indier och hans packning hela livet. Grov svankning om ni ser bilden i huvudet. Jag föraktar min egen kropp som sviker mig när jag behöver den som mest. så har den alltid varit. Feg. Drar sig ur jobbiga sitsar och korvar ihop sig till en missbildad boll och ger upp.
Så nu står jag där med min åsnekropp bakom kassan på Jysk och säger "välkommen, får det lov att vara ett skåp ?! .. JA, klart jag fixar! slänger upp det på axeln här som bara tillfälligt är ur led och bär den hem till dig om du så behagar". Serviceminded. Det är jag det.
Ni som jobbar i butik vet vad jag menar. Man står i sin välstrukna skjorta, pärlsvett i pannan och ler med hela garniatyret som lyser falskhet och säger din instämplade mening; "Hej ! Va det bra så..? Då blir det.... kronor. tack och välkommen åter! Det är lite som att jobba på ett minfält. Tar du ett snedsteg eller i detta fall, för långtid på dig så blir alltid nån sur. arg och ska hävda sina rättigheter.
-" SKA DET BEHÖVA TA 10 MINUTER ATT TA BETALT?"
- " 115???! på skylten där borta stod det 113!! det tänker jag då inte betala!"
Där står jag och ler. Men i min tecknade värd flyger jag över disken och stryper gubben med sin egen kärring som står med allt silver hon äger och nån gammal papiljott kvar i huvet då hon envisas med att vara ung och lämnat brillorna hemma. Men jag ler. och ger rabbat på 2 kronor. Förklarar förseningen och ber om ursäkt för min existens. Men i min tecknade värld spottar jag honom i ansiktet och ber honom dra åt helvete och ser till att han shoppar sin skit i en annan butik..........
Missförstå mig inte dock, jag älskar verkligen mitt jobb och att jobba med tjejorna, men en del, ett fåtal människor beklagar jag för.. Att leva så agressiv. Jag inbillar mig att dom gråter sig själva till sömns, för att kanske trösta mig själv.
Så mycket text. Nä nu ska jag ta min svankiga åsnekropp, åla upp i balkongstolen och avnjuta 2 minuter i solen innan det är dags för:
-" MAAAAAAAAMMMMMMMAAAAAAA!
back to work... BIATCH!
onsdag 2 maj 2012
2 maj- 2012
Tiden springer på och det är redan Maj. Solen gassar utomhus och här sitter jag. I min röda skinnsoffan och bloggar. Men idag har jag inte ens ångest över att vara inne när vädret är så perfekt. För efter att ha stått ute på mitt nya jobb och häftat 8 meter vaxduk i strålande nysol, så brände jag sönder min blekfeta rygg. Barnen har skaffat sig rosafärgade kinder och Peter en bestående vit t-shirt. så vi läker. Vi läker våra grisrosa hudar.
Istället valde jag att tvätta. En jävla massa tvätt. efter en hel vecka med maginfluensa. och rensning av barnkläder som ska säljas. Vanligtvis kommer jag undan med 10 maskiner. Jag har redan tvättat fem och det syns inte ens att jag stått med huvudet nergröpt i högen och skvätt runt allt. rosa, vitt, rött, blått svart.. 40 grader där 60 grader där.. *sniff sniff... släng skiten, det går inte att rädda. Det finns ingen ände på det. Mitt illaluktande berg av smuts.
Jag är så otroligt tacksam för att jag träffade dig. För att du fick mig att må bra i brusta hjärtanstider. Att du så snabbt fick mig att le. Att du fick mig att vilja igen.
Du fanns där, helt kravlöst när jag behövde en famn som mest.
Du gav mig kärlek och fina ord. Alla borde få ha en kille i sitt liv som är som du.
"Hjärter Dam, du var så tyst, tills du blev kramad och kysst
Nu har du fått din kära livskumpan
En soffa på rea och en nyrenoverad trea i Stångåstan
Nu skulle du få börja om på den nivån
och bli stadgad, trygg och hemtam"
Att gå från ena seperationen efter den andra är inte lätt. Det är som att få hjärtat utslitet ur kroppen och sen att nån häller ett helt saltkar i det öppna såret. Man undrar varför, vad är felet. Smärtan av att förlorat många år i ett kärlekslöst förhållande och ändå va den som försökt men blev dumpad. Man känner sig både dum och oälskad. Händer det fler en en gång på liknande sätt är man inte stor. Självkänslan växer bort lika fort som små barnafötter växer ur sina skor.
Men sen att få veta att personen ifråga går ur förhållandet och är stolt. Stolt över sitt sätt att bryta upp. stolt över att ha spräckt sin famlij och njuter av sin ensamhet.
-" Det är väl inget att beklaga. Ska man ju fira!"
men jag är faktiskt glad över att du är så känslokall och egoistisk. Du bevisar gång på gång att jag är den som är stark, Jag är den som tog smällen men kom ur den. Med barnen och mitt nya liv. Så istället för att tänka: " Varför kan ingen älska mig?" Varför blir jag alltid sårad"?
Så skriker jag ut: TACK ! tack som fan för du räddade mig. tack som fan för du tog steget och släppte taget om olyckan vi levde med.. Jag slipper var någons assistent och jag slipper gråta mig till sömns. TACK !
Nu kan jag äntligen gå vidare i lyckan som jag fann. Som min far sa: Varför skulle du så långt bort när allt du behövde fanns här?
Ja pappa. Likt en fågelunge måste man sparkas ut ur boet för att försöka vara vuxen och springa in i sina egna väggar. För att sen komma tillbaka till sin barndomstrygghet, lite visare, lite skadad och med ett bekräftad misslyckande:) .
Det jag egentligen vill ha sagt UTAN att smutskasta någon, utan att trampa någon på tårna är:
ATT ÅNGRA SINA ERFARENHETER ÄR SOM ATT HEJDA SIN UTVECKLING !
-Oscar Wilde
´
Nej jag ångar inget. För allt jag gjort eller utsatts för ledde mig hit. Där jag vill vara för alltid. <3 !
Istället valde jag att tvätta. En jävla massa tvätt. efter en hel vecka med maginfluensa. och rensning av barnkläder som ska säljas. Vanligtvis kommer jag undan med 10 maskiner. Jag har redan tvättat fem och det syns inte ens att jag stått med huvudet nergröpt i högen och skvätt runt allt. rosa, vitt, rött, blått svart.. 40 grader där 60 grader där.. *sniff sniff... släng skiten, det går inte att rädda. Det finns ingen ände på det. Mitt illaluktande berg av smuts.
Jag är så otroligt tacksam för att jag träffade dig. För att du fick mig att må bra i brusta hjärtanstider. Att du så snabbt fick mig att le. Att du fick mig att vilja igen.
Du fanns där, helt kravlöst när jag behövde en famn som mest.
Du gav mig kärlek och fina ord. Alla borde få ha en kille i sitt liv som är som du.
"Hjärter Dam, du var så tyst, tills du blev kramad och kysst
Nu har du fått din kära livskumpan
En soffa på rea och en nyrenoverad trea i Stångåstan
Nu skulle du få börja om på den nivån
och bli stadgad, trygg och hemtam"
Att gå från ena seperationen efter den andra är inte lätt. Det är som att få hjärtat utslitet ur kroppen och sen att nån häller ett helt saltkar i det öppna såret. Man undrar varför, vad är felet. Smärtan av att förlorat många år i ett kärlekslöst förhållande och ändå va den som försökt men blev dumpad. Man känner sig både dum och oälskad. Händer det fler en en gång på liknande sätt är man inte stor. Självkänslan växer bort lika fort som små barnafötter växer ur sina skor.
Men sen att få veta att personen ifråga går ur förhållandet och är stolt. Stolt över sitt sätt att bryta upp. stolt över att ha spräckt sin famlij och njuter av sin ensamhet.
-" Det är väl inget att beklaga. Ska man ju fira!"
men jag är faktiskt glad över att du är så känslokall och egoistisk. Du bevisar gång på gång att jag är den som är stark, Jag är den som tog smällen men kom ur den. Med barnen och mitt nya liv. Så istället för att tänka: " Varför kan ingen älska mig?" Varför blir jag alltid sårad"?
Så skriker jag ut: TACK ! tack som fan för du räddade mig. tack som fan för du tog steget och släppte taget om olyckan vi levde med.. Jag slipper var någons assistent och jag slipper gråta mig till sömns. TACK !
Nu kan jag äntligen gå vidare i lyckan som jag fann. Som min far sa: Varför skulle du så långt bort när allt du behövde fanns här?
Ja pappa. Likt en fågelunge måste man sparkas ut ur boet för att försöka vara vuxen och springa in i sina egna väggar. För att sen komma tillbaka till sin barndomstrygghet, lite visare, lite skadad och med ett bekräftad misslyckande:) .
Det jag egentligen vill ha sagt UTAN att smutskasta någon, utan att trampa någon på tårna är:
ATT ÅNGRA SINA ERFARENHETER ÄR SOM ATT HEJDA SIN UTVECKLING !
-Oscar Wilde
´
Nej jag ångar inget. För allt jag gjort eller utsatts för ledde mig hit. Där jag vill vara för alltid. <3 !
fredag 27 april 2012
27 April- 2012
Glöm inte bort att du är värdelös.
Precis så kände jag mig idag. Helt jävla kass.
När man gör allt man kan och lite till för att barnens hälsa ska vara i toppskick och så misslyckas man så det slutar med en akut resa in till KSS så är man inte stoltast. Man vet att man lever när oron äter upp dig från insidan och ut. Tuggar som en galen hund på ett köttben, och försöker man milda den med positiva tankar så hugger den tillbaka och biter hårdare.
Känslan av att ge upp sin självkänsla. Visa strupen för den där hungriga hunden är jävligt lätt vid sånna tillfällen.
Men efter tillräckligt mycket självplågan och läkarsamtal så fick vi åka hem efter 4 timmar med en piggare Aimee. En utsketen mamma fast ett mildare tryck innefrån.
Kräkningar och diarré. Blandat med hög feber och total vägran på mat och vätska. Allt som lyckas komma in, kommer på en hundra delssekund ut igen. Där har ni min veckas milkshake. Ett kladdigt helvete.
Nu sitter jag här, vid mitt köksbord och lyssnar till kaffebryggaren som helt i otakt puttrar till tonerna av bolibompas alla barnprogram. Doften av nybryggt kaffe och barnspyor sprider sig som en orkan i lägenheten. Städa. Skura och sprita. Börja om från början, börja om på nytt.
Vill passa på att tacka alla ni människor som finns och ställer upp när det trycker på. Ni som kommer med fina ord och era underbart fina leenden. Era goda råd och eran stöttning. Jag är lyckligt lottad som har er. TACK !
Och lite så som jag känner mig idag. Som en pungråtta upponer ! rätt hjälplös....
Precis så kände jag mig idag. Helt jävla kass.
När man gör allt man kan och lite till för att barnens hälsa ska vara i toppskick och så misslyckas man så det slutar med en akut resa in till KSS så är man inte stoltast. Man vet att man lever när oron äter upp dig från insidan och ut. Tuggar som en galen hund på ett köttben, och försöker man milda den med positiva tankar så hugger den tillbaka och biter hårdare.
Känslan av att ge upp sin självkänsla. Visa strupen för den där hungriga hunden är jävligt lätt vid sånna tillfällen.
Men efter tillräckligt mycket självplågan och läkarsamtal så fick vi åka hem efter 4 timmar med en piggare Aimee. En utsketen mamma fast ett mildare tryck innefrån.
Kräkningar och diarré. Blandat med hög feber och total vägran på mat och vätska. Allt som lyckas komma in, kommer på en hundra delssekund ut igen. Där har ni min veckas milkshake. Ett kladdigt helvete.
Nu sitter jag här, vid mitt köksbord och lyssnar till kaffebryggaren som helt i otakt puttrar till tonerna av bolibompas alla barnprogram. Doften av nybryggt kaffe och barnspyor sprider sig som en orkan i lägenheten. Städa. Skura och sprita. Börja om från början, börja om på nytt.
Vill passa på att tacka alla ni människor som finns och ställer upp när det trycker på. Ni som kommer med fina ord och era underbart fina leenden. Era goda råd och eran stöttning. Jag är lyckligt lottad som har er. TACK !
Och lite så som jag känner mig idag. Som en pungråtta upponer ! rätt hjälplös....
onsdag 25 april 2012
25 April - 2012
" Jag har för mycket fantasi för att vara hemmafru"
- Marilyn Monroe
Stockholm. Vilken stad.
hela staden luktar manodepressivitet, grå fast solen lyser och allldeles, alldeles..... underbar. Min helg va det iallafall i sveriges stolta huvudstad. Det berodde inte alls på Stockholm som stad, utan på mitt sällskap, hotellet och Hasse. Hasse- med rätt att köra taxi.
På vägen upp satt jag nyfiken, exaltherad och nöjd. Nöjd över att få komma bort. Släppa allt ansvar och bara få fira min 26-årsdag. Få vara Nanna. Inte mamma. inte dotter. Bara Nanna. Väl uppe checka vi in på Scandic hotel. Kommer in på det lånade rummet och blickar ut över hela upplands väsby. Rummet låg högst upp. Jag är höjdrädd men ändå den som släpper väskan först och springer fram och gör "grisnos" mot den alldeles nyputsade rutan. Ser en vattenpöl som är formad som en fågel. Ler emot den. Såg ut som min spegelbild.. Fri fågel.
På bordet intill står det champange, jordgubbar och choklad. Lyxlivet tar sin början och detta skulle jag kunna leva med. Jämt. Gosar ner mig i den gigantiska hotellsängen iklädd en kritvit frotémorgonrock och sippar på min champange. Hade jag kunnat "posta" ut hur en känsla känns så hade jag gjort det. Ett välvande uppsug av lycka, frihet och harmoni. Kankse klychigt med så jävla sant.
Vi bestämde oss för att gå ut en sväng och ta nån öl i all enkelhet. Hittade en taxi och hoppa in. Där satt Hasse. Den gladaste negern jag sett. Han skrattade ljudligt och körde som en biltjuv. Släppte av oss vid " Vita hästen" och drog. Han kunde lika gärna sparkat ut två fågelungar ur sitt bo och sagt. FLYG.
Full på champange och vilsen. När man är lite full i barret så får man så briljanta ideér. Vissa tänker klart, andra inte. Inte jag. vi kom på att dämpa risken med att bli rånad ökade nog om jag tog 4500 spänn och stoppade på mig. I trosorna. Istället för att ha dom i bakfickan på Peter. PRASSEL PRASSEL PRASSEL lät det efter varje steg. Det såg nog ut som jag skitigt ner brallan med, med den gångstilen 4500 spänn gav mig i trosorna. Jävlar. kissenödig. så jävla kissenödig. Utan att lösa problemet själv talar jag ljudligt om för folkmassan: - Peter ! Jag har nu 4500 spänn i krussi... ÅÅÅH JAG MÅSTE KISSA ! smart.. inte alls.
Nästa briljanta idé. För att minska risken med att få böter för offentlig urinering så ska jag givetvis gömma mig. På en öppen kroggata i Upplands Väsby. Hittar ett hyreshus med balkong mot bakgården. DÄR kryper jag in. Att bedömma avstånd va jag heller inte bra på för det såg lovande ut men ju närmre jag kom ju lägre ner va balkongjäveln. Så det resulterade i att Nanna nästintill fick krypa in under balkongen, utföra sina dåd och kravla sig ut igen. Ja, jag trilla i busken efter mitt segrande " jag-klarade-det" jubel. Dålig idé. Roligt minne.
Ringer tillbaka Hasse till brottsplatsen och åker tillbaka till hotellet. Men eftersom vi hade världens mysigaste taxichaufför så stannade vi till och bjöd på saft och bulle. Han blev jätteglad.
På vägen tillbaka dämpade hans skratt med smask och doft av kanel. Han sa:
"- mmm.. detta va gott nu i natt. Tack ! ni är inte från stockholm, det märks" ..
TACK FÖR DEN BÄSTA FÖDELSEDAGEN I MITT LIV !!!
- Marilyn Monroe
Stockholm. Vilken stad.
hela staden luktar manodepressivitet, grå fast solen lyser och allldeles, alldeles..... underbar. Min helg va det iallafall i sveriges stolta huvudstad. Det berodde inte alls på Stockholm som stad, utan på mitt sällskap, hotellet och Hasse. Hasse- med rätt att köra taxi.
På vägen upp satt jag nyfiken, exaltherad och nöjd. Nöjd över att få komma bort. Släppa allt ansvar och bara få fira min 26-årsdag. Få vara Nanna. Inte mamma. inte dotter. Bara Nanna. Väl uppe checka vi in på Scandic hotel. Kommer in på det lånade rummet och blickar ut över hela upplands väsby. Rummet låg högst upp. Jag är höjdrädd men ändå den som släpper väskan först och springer fram och gör "grisnos" mot den alldeles nyputsade rutan. Ser en vattenpöl som är formad som en fågel. Ler emot den. Såg ut som min spegelbild.. Fri fågel.
På bordet intill står det champange, jordgubbar och choklad. Lyxlivet tar sin början och detta skulle jag kunna leva med. Jämt. Gosar ner mig i den gigantiska hotellsängen iklädd en kritvit frotémorgonrock och sippar på min champange. Hade jag kunnat "posta" ut hur en känsla känns så hade jag gjort det. Ett välvande uppsug av lycka, frihet och harmoni. Kankse klychigt med så jävla sant.
Vi bestämde oss för att gå ut en sväng och ta nån öl i all enkelhet. Hittade en taxi och hoppa in. Där satt Hasse. Den gladaste negern jag sett. Han skrattade ljudligt och körde som en biltjuv. Släppte av oss vid " Vita hästen" och drog. Han kunde lika gärna sparkat ut två fågelungar ur sitt bo och sagt. FLYG.
Full på champange och vilsen. När man är lite full i barret så får man så briljanta ideér. Vissa tänker klart, andra inte. Inte jag. vi kom på att dämpa risken med att bli rånad ökade nog om jag tog 4500 spänn och stoppade på mig. I trosorna. Istället för att ha dom i bakfickan på Peter. PRASSEL PRASSEL PRASSEL lät det efter varje steg. Det såg nog ut som jag skitigt ner brallan med, med den gångstilen 4500 spänn gav mig i trosorna. Jävlar. kissenödig. så jävla kissenödig. Utan att lösa problemet själv talar jag ljudligt om för folkmassan: - Peter ! Jag har nu 4500 spänn i krussi... ÅÅÅH JAG MÅSTE KISSA ! smart.. inte alls.
Nästa briljanta idé. För att minska risken med att få böter för offentlig urinering så ska jag givetvis gömma mig. På en öppen kroggata i Upplands Väsby. Hittar ett hyreshus med balkong mot bakgården. DÄR kryper jag in. Att bedömma avstånd va jag heller inte bra på för det såg lovande ut men ju närmre jag kom ju lägre ner va balkongjäveln. Så det resulterade i att Nanna nästintill fick krypa in under balkongen, utföra sina dåd och kravla sig ut igen. Ja, jag trilla i busken efter mitt segrande " jag-klarade-det" jubel. Dålig idé. Roligt minne.
Ringer tillbaka Hasse till brottsplatsen och åker tillbaka till hotellet. Men eftersom vi hade världens mysigaste taxichaufför så stannade vi till och bjöd på saft och bulle. Han blev jätteglad.
På vägen tillbaka dämpade hans skratt med smask och doft av kanel. Han sa:
"- mmm.. detta va gott nu i natt. Tack ! ni är inte från stockholm, det märks" ..
TACK FÖR DEN BÄSTA FÖDELSEDAGEN I MITT LIV !!!
torsdag 19 april 2012
19 April 2012
Morgonkaffe. Torr limpsmörgås med smör på. Pålägg finns det sällan i hemmet dagarna innan löning. Träsmak i röven sitter kvar sen igår när jag satt och ordna med alla papper som skulle ordnas med. Hatar att ordna med papper. Ekonomi.
Ekonomi är nog nåt som gnager var och varannan människa. Välbärgad som fattig. Har man inte för lite pengar så har man för mycket. Dålig respekt för nåt som blivit så viktigt för oss.Vad hände med byteshandeln undrar jag. Lite mer rättvist på nåt vis.
- " Du får en av mina träskor här om jag får din påse med ris. Du behöver elda, jag är hungrig. Deal?"
Prioriteringar. Det är en stor del av människan dåliga ekonomi. Man överbelastar "Vill ha det-förrådet" istället för att lägga in korvörerna på " Måste betala skiten-förrådet" . Alla har gjort det. En del lär sig andra inte. Inte jag. tycker det är roligt att leva och det innebär inga sparkapital. gör vad du vill när du vill om du kan. Vänta inte och lägg skiten på hög för då så sitter du där i din hammock med hängtuttar, dålig rygg och undrar varför du aldrig åkte.Varför du aldrig ordna upp brösten du ville ha. Varför du inte bor i de där huset med blåa prickar.
Jag menar bara att Lev så gott du kan. För din skull.
Hade jouren i tvättstugan i natt. ( Ja jag tvättar på nätterna av tre anledningar. 1: För mycket barn att bära med tillsammans med tvättkorgarna(!) 2: Har roligare saker att göra på dagen med alla barn. 3: Det är så förbannat tråkigt att jag drar ut på det in i det sista. )
Så sista vändan som jag skulle ner va det givetvis lika mörkt som i röven på en kamel. Kallt och mörkt. Kommer ut på bakgården och som en blixt från klar himmel slog det mig: Fan jag bor i Töreboda. Här kanske det ligger en gammal knarkare och gömmer sig. i min enebuske på en bakgård på Kungsgatan. Mitt i natten. Han vet säkert oxå att jag tvättar i natt. Det har han räknat ut. kan ju vara en smart knarkare. Ser ut som Christer Pettersson säkert.
Börjar rent automatiskt små steppa fram med tvättkorgen. Gör en liten U-sväng i vinkel från enebusken som just blev mitt hot. Mörkrädd som ett litet barn.
Väl inne i tvättstugan ( den ligger i ett separat hus på gården ) va jag i mitt "bo" . NU va jag kaxig igen för där inne fanns det lysrör. Men tiden där inne tog ju slut och jag va tvungen att bege mig ut igen. Gå dom där 5 metrarna till porten som ledde mig in i tryggheten. förbi knarkarens enebuske. Uppstressad och fruktansvärd vild fanatsi kutar jag förbi, in i dörren, trycker till på lysknappen men inte tillräckligt hårt så det tänds inte. Ser inte trappan som ALTTID varit där och snubblar. Glider som ett curligklot i trapphuset på magen med min blåa IKEA-påse. Ger mig fan på att vaktmästar- Ingela hade varit här innan och sopat banan med!
Måste träna bort min mörkrädsla. Det kommer bli min död.
Ekonomi är nog nåt som gnager var och varannan människa. Välbärgad som fattig. Har man inte för lite pengar så har man för mycket. Dålig respekt för nåt som blivit så viktigt för oss.Vad hände med byteshandeln undrar jag. Lite mer rättvist på nåt vis.
- " Du får en av mina träskor här om jag får din påse med ris. Du behöver elda, jag är hungrig. Deal?"
Prioriteringar. Det är en stor del av människan dåliga ekonomi. Man överbelastar "Vill ha det-förrådet" istället för att lägga in korvörerna på " Måste betala skiten-förrådet" . Alla har gjort det. En del lär sig andra inte. Inte jag. tycker det är roligt att leva och det innebär inga sparkapital. gör vad du vill när du vill om du kan. Vänta inte och lägg skiten på hög för då så sitter du där i din hammock med hängtuttar, dålig rygg och undrar varför du aldrig åkte.Varför du aldrig ordna upp brösten du ville ha. Varför du inte bor i de där huset med blåa prickar.
Jag menar bara att Lev så gott du kan. För din skull.
Hade jouren i tvättstugan i natt. ( Ja jag tvättar på nätterna av tre anledningar. 1: För mycket barn att bära med tillsammans med tvättkorgarna(!) 2: Har roligare saker att göra på dagen med alla barn. 3: Det är så förbannat tråkigt att jag drar ut på det in i det sista. )
Så sista vändan som jag skulle ner va det givetvis lika mörkt som i röven på en kamel. Kallt och mörkt. Kommer ut på bakgården och som en blixt från klar himmel slog det mig: Fan jag bor i Töreboda. Här kanske det ligger en gammal knarkare och gömmer sig. i min enebuske på en bakgård på Kungsgatan. Mitt i natten. Han vet säkert oxå att jag tvättar i natt. Det har han räknat ut. kan ju vara en smart knarkare. Ser ut som Christer Pettersson säkert.
Börjar rent automatiskt små steppa fram med tvättkorgen. Gör en liten U-sväng i vinkel från enebusken som just blev mitt hot. Mörkrädd som ett litet barn.
Väl inne i tvättstugan ( den ligger i ett separat hus på gården ) va jag i mitt "bo" . NU va jag kaxig igen för där inne fanns det lysrör. Men tiden där inne tog ju slut och jag va tvungen att bege mig ut igen. Gå dom där 5 metrarna till porten som ledde mig in i tryggheten. förbi knarkarens enebuske. Uppstressad och fruktansvärd vild fanatsi kutar jag förbi, in i dörren, trycker till på lysknappen men inte tillräckligt hårt så det tänds inte. Ser inte trappan som ALTTID varit där och snubblar. Glider som ett curligklot i trapphuset på magen med min blåa IKEA-påse. Ger mig fan på att vaktmästar- Ingela hade varit här innan och sopat banan med!
Måste träna bort min mörkrädsla. Det kommer bli min död.
-
tisdag 17 april 2012
Tisdag 17 April - 2012
Idag är det en dålig dag. Mensvärk, huvudvärk och sutt sutt och gnäll gnäll.
Men istället för att verkligen sitta och tycka synd om mig så slökollar jag på en dokumentär om seriemördare. Ja, Jag finner det intressant !
Denna gången blev det " Pocko "John Wayne Gacy . Han klädde ut sig till clown, gick som betald artist på barnkalas och roade barnen. Där va hanS guldgruva. Flertal barn försvann. Pojkar. 33 st för att vara exakt.
Själv hade han fru och två flickor i sin andra del av sitt dubbelliv. Han va en god granne och skötte sig från otyg. Från den utsidan. Från den andra så låste han in barn i källaren och våldförde sig sexuellt och plåga dom in till döden. Sen förvarade han dom under sitt hus i tunnor.
I dokumentären verkar han inte alls ens se det han gjort som ett misstag. Han är nästan stolt. Han är helt jävla sinnesjuk. Hans sista ord innan han blev avrättat va " KISS MY ASS" ..
Det enda vi alla kan vara helt säkra på är att den siste idioten är inte född än. NOG OM DÅRAR!
" Vincent vaknar av att Bellamie skriker. Han rusar in till sin dotters rum, men ser att hon ligger där under täcket. Han går fram för att ge henne en klapp. Då hör han två flickfnitter från Maries rum. Han vänder om och går dit. Knackar lite lätt med knogen och knuffar upp dörren och ser sina två tvillingar ligga i samma säng, under samma täcke. En kall kår strimmade längs ryggraden på Vincent. Vem låg i Bellamies säng ? Han vänder snabbt om och slänger upp dörren. Han möts av en sur doft och täcket ligger på golvet. Ingen där. Men från ventilgallret i taket drar det kallt. Han kollar upp. Gallret ligger på golvet och han möter bara ett stort svart hål i väggen. Fast det tycks titta tillbaka på honom. En skarp känsla av att iaktagelse. Vincent backar ut. Han vet. Det är den objudne. "
Ett stycke ur min nyskrivna bok. Det handlar då om ett par som får ett oönskat barn och pappan håller barnet gömt i huset för att mamman ska slippa se "djävulens barn" som hon definierar det. Han blev tillsagt att döda det men han klarade det aldrig. Åren gick och pojken växte upp. Av olika händelser i boken så blir han ensam kvar. Utan att NÅGON vet att han ens existerar.
En ny famlij flyttar in. Mor, far och två docksöta tvillingar. Lyckliga i sitt nya drömhus lever dom i en idyll. Men nån stör dom. kraffsande ljud från vinden. Nån vill ut´. Illaluktande odörer från ventilationen. Från gallret är dom iaktagna, av nån som vill ha huset för sig själv eller nån som vill vara med...
Ska jag posta ut den ?
Men istället för att verkligen sitta och tycka synd om mig så slökollar jag på en dokumentär om seriemördare. Ja, Jag finner det intressant !
Denna gången blev det " Pocko "John Wayne Gacy . Han klädde ut sig till clown, gick som betald artist på barnkalas och roade barnen. Där va hanS guldgruva. Flertal barn försvann. Pojkar. 33 st för att vara exakt.
Själv hade han fru och två flickor i sin andra del av sitt dubbelliv. Han va en god granne och skötte sig från otyg. Från den utsidan. Från den andra så låste han in barn i källaren och våldförde sig sexuellt och plåga dom in till döden. Sen förvarade han dom under sitt hus i tunnor.
Det enda vi alla kan vara helt säkra på är att den siste idioten är inte född än. NOG OM DÅRAR!
" Vincent vaknar av att Bellamie skriker. Han rusar in till sin dotters rum, men ser att hon ligger där under täcket. Han går fram för att ge henne en klapp. Då hör han två flickfnitter från Maries rum. Han vänder om och går dit. Knackar lite lätt med knogen och knuffar upp dörren och ser sina två tvillingar ligga i samma säng, under samma täcke. En kall kår strimmade längs ryggraden på Vincent. Vem låg i Bellamies säng ? Han vänder snabbt om och slänger upp dörren. Han möts av en sur doft och täcket ligger på golvet. Ingen där. Men från ventilgallret i taket drar det kallt. Han kollar upp. Gallret ligger på golvet och han möter bara ett stort svart hål i väggen. Fast det tycks titta tillbaka på honom. En skarp känsla av att iaktagelse. Vincent backar ut. Han vet. Det är den objudne. "
Ett stycke ur min nyskrivna bok. Det handlar då om ett par som får ett oönskat barn och pappan håller barnet gömt i huset för att mamman ska slippa se "djävulens barn" som hon definierar det. Han blev tillsagt att döda det men han klarade det aldrig. Åren gick och pojken växte upp. Av olika händelser i boken så blir han ensam kvar. Utan att NÅGON vet att han ens existerar.
En ny famlij flyttar in. Mor, far och två docksöta tvillingar. Lyckliga i sitt nya drömhus lever dom i en idyll. Men nån stör dom. kraffsande ljud från vinden. Nån vill ut´. Illaluktande odörer från ventilationen. Från gallret är dom iaktagna, av nån som vill ha huset för sig själv eller nån som vill vara med...
Ska jag posta ut den ?
söndag 15 april 2012
Söndag 15 April - 2012
"Väckarklockan väcker mig med ett hastigt ryck. Jag är försenad. IGEN. Det avgörande nationella provet skrivs idag och jag är SEN!
Rusar ner halvt påklädd för trappan, Jag springer och springer men trappan tycks aldrig ta slut. Stressad. Väl nere kommer jag på att jag glömde skolväskan uppe på mitt flickrum. Rusar upp igen. I ändan av trappen pustar jag ut. Plötsligt är jag inte ens hemma. Jag står i en korridor på ett sjukhus. Vita väggar. Vita rockar. Blinkande lampor. Nån skriker längre bort.
Hur ska jag hitta ut. Joggar fram genom den vitbeklädda korridoren. Lukten av sterila doktorhänder kryper upp i näsan på mig och ger mig ett illamående. Jag kräks.
Jag begraver mitt nyspydda ansikte i mina händer. Tänker på min uppsats. HELVETE! jag är så JÄVLA sen. Samlar nya krafter och är beredd på att springa hem. Försöka hitta hem. Slänger en blick bakåt. Nu är jag plötsligt i en buss. Förrvirrad och ensam. Fula gubbar som glor och en busschaufför som tuggartuggummi så det hörs i högtalarna. SMACK.....SMACK.....SMACK.
Min förtvivlan är så stark så man kan ta på den. Smaka på den.. Ensam och förtvivlad på en buss med fula gubbar. Min uppsats kan jag se i stjärnorna efter, tänker jag. Lutar huvudet mot bussens glasruta och ser min egna reflektion. VA I ... ?! jag är NAKEN. helt jävla naken. Hur kan man glömma att ta på sig kläder?! Känner hur alla stirrar och jag gör allt jag kan för att skyla mig. Då kliver min fröken på bussen, från lågstadiet. Gunilla Mattsson. Henne glömmer jag aldrig. Hon ville småprata. Jag ville dö."
Aimee har vaknat och hittat en leksak i spjälsängen som hon välplanerat med ont mod, kastar i huvudet på mig så jag vaknar med ett ryck. Känner solen stråla in i rummet och huvudet värker. Fumlar fram klockan och ser : 06.30. ALLT VA EN DRÖM!
Jag har nog ALDRIG varit så glad över att vakna av ett sving i huvudet med en leksak från Mc donald´s. Den ligger kvar på golvet och skrattar hånfullt åt mig. Jävla Ronald.
Förbannade skitdröm som kvadda hela min REM sömn. Så idag blir det ingen vilodag, det blir en medvetslösdag i all jävla glory !
Drömtydning:
Jag tänker slänga in ettt serietips ! Blev rekomenderad denna av en vän och so far har den hållt måttet. Ge första säsongen en chans. och vad passar inte bättre än att börja en sollös söndag som denna ?
Rusar ner halvt påklädd för trappan, Jag springer och springer men trappan tycks aldrig ta slut. Stressad. Väl nere kommer jag på att jag glömde skolväskan uppe på mitt flickrum. Rusar upp igen. I ändan av trappen pustar jag ut. Plötsligt är jag inte ens hemma. Jag står i en korridor på ett sjukhus. Vita väggar. Vita rockar. Blinkande lampor. Nån skriker längre bort.
Hur ska jag hitta ut. Joggar fram genom den vitbeklädda korridoren. Lukten av sterila doktorhänder kryper upp i näsan på mig och ger mig ett illamående. Jag kräks.
Jag begraver mitt nyspydda ansikte i mina händer. Tänker på min uppsats. HELVETE! jag är så JÄVLA sen. Samlar nya krafter och är beredd på att springa hem. Försöka hitta hem. Slänger en blick bakåt. Nu är jag plötsligt i en buss. Förrvirrad och ensam. Fula gubbar som glor och en busschaufför som tuggartuggummi så det hörs i högtalarna. SMACK.....SMACK.....SMACK.
Min förtvivlan är så stark så man kan ta på den. Smaka på den.. Ensam och förtvivlad på en buss med fula gubbar. Min uppsats kan jag se i stjärnorna efter, tänker jag. Lutar huvudet mot bussens glasruta och ser min egna reflektion. VA I ... ?! jag är NAKEN. helt jävla naken. Hur kan man glömma att ta på sig kläder?! Känner hur alla stirrar och jag gör allt jag kan för att skyla mig. Då kliver min fröken på bussen, från lågstadiet. Gunilla Mattsson. Henne glömmer jag aldrig. Hon ville småprata. Jag ville dö."
Aimee har vaknat och hittat en leksak i spjälsängen som hon välplanerat med ont mod, kastar i huvudet på mig så jag vaknar med ett ryck. Känner solen stråla in i rummet och huvudet värker. Fumlar fram klockan och ser : 06.30. ALLT VA EN DRÖM!
Jag har nog ALDRIG varit så glad över att vakna av ett sving i huvudet med en leksak från Mc donald´s. Den ligger kvar på golvet och skrattar hånfullt åt mig. Jävla Ronald.
Förbannade skitdröm som kvadda hela min REM sömn. Så idag blir det ingen vilodag, det blir en medvetslösdag i all jävla glory !
Drömtydning:
Komma för sent – inte hinna med
Stressdröm: jäkt, känsla av att livet går ifrån dig medan du förbereder, sköter plikter, hjälper andra, krav – ska bara först ….
Stressdröm: jäkt, känsla av att livet går ifrån dig medan du förbereder, sköter plikter, hjälper andra, krav – ska bara först ….
Naken:
Att vara naken betyder ofta att du känt dig sårbar, utan skydd.
Naken på offentlig plats = Avklädd, avslöjad. Känna sig fel, inte passa in i den allmänna mallen.
Att vara naken betyder ofta att du känt dig sårbar, utan skydd.
Naken på offentlig plats = Avklädd, avslöjad. Känna sig fel, inte passa in i den allmänna mallen.
fredag 13 april 2012
Fredag 13:e April - 2012
Fredagen den 13. Otur.
Idag är det dagen alla skrockfyllda människor håller sig inomhus. Undviker att gå under stegen och spottar frenetiskt över vänster axel om den svarta katten råkar korsa gatan. Stackars katt.
Denna otursdag kommer från Kristendomen. Jesus hade tolv lärjungar, och den 13:e va Judas. Sen blev den stackarn korsfäst på långfredagen så det hade oxå nåt med saken att göra. Det är fantastiskt intressant hur fan troende tänker. Hur dom kopplar ihop saker och hur dom själva lever efter en mans visdom som aldrig existerat....Eller?
Allt är ju, även enligt de kristna en hypotes, en skildring och en egen tolkning. Så om jag uppfattar Jesus som en rosa elefant med prickar och hårig rygg så är det så. i Min bibel. I min tolkning. Jag kan helt ärligt aldrig förstå. Just för att jag inte vill kanske.
Men eftersom jag ändå är inne och snurrar på ett område jag är ganska okunning om så måste jag poängtera EXORSISM ! Seriöst ? det är 2012 och onda andar existerar inte i små flickkroppar, det kallas pubertet for crying out loud ! YTTERLIGARE ett bevis på att små, kristna församlingar borde eldas upp. Sprängas eller driva ut deras demoner med tortyr. Jävla dårskap.
Rubriken i tidningen lyder: "Föräldrar söker bidrag för att utföra exorsim"
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14672704.ab
Sen måste jag bara få skälla lite på alla jävla feminister! Senast update i den dårskapen va det en ingenväxt skogsrå som påstod att det va fuskigt att killar kunde stå upp och kissa, därav skulle man ta bort pissoarer på herrtoan. JÄMNSTÄLLT! Man ska inte längre få säga "han" eller "hon" utan "hen". HEN? förrvirringen är total.
- "det va en hen.
-HEN? ja, en sån med skägg och snippa du vet!
Människor och djur kommer ÁLLTID vara olika. Det är ju inte ens negativt! visst att femenisten Fredrika Bremer kämpa för kvinnas rösträtt 1919. Men helt från min egna vinkel så tycker jag att femenister BORDE se jämnställdhet från både män och kvinnors vinkel. Sätt en femenist på en oljerigg och säg: Jobba!! nä.... det skulle ju vara kränkning ?
Aa, nu har jag skällt av mig och inte blev jag klokare av det heller men det va skönt :) !!
LUNCHDAGS !!
Idag är det dagen alla skrockfyllda människor håller sig inomhus. Undviker att gå under stegen och spottar frenetiskt över vänster axel om den svarta katten råkar korsa gatan. Stackars katt.
Denna otursdag kommer från Kristendomen. Jesus hade tolv lärjungar, och den 13:e va Judas. Sen blev den stackarn korsfäst på långfredagen så det hade oxå nåt med saken att göra. Det är fantastiskt intressant hur fan troende tänker. Hur dom kopplar ihop saker och hur dom själva lever efter en mans visdom som aldrig existerat....Eller?
Allt är ju, även enligt de kristna en hypotes, en skildring och en egen tolkning. Så om jag uppfattar Jesus som en rosa elefant med prickar och hårig rygg så är det så. i Min bibel. I min tolkning. Jag kan helt ärligt aldrig förstå. Just för att jag inte vill kanske.
Men eftersom jag ändå är inne och snurrar på ett område jag är ganska okunning om så måste jag poängtera EXORSISM ! Seriöst ? det är 2012 och onda andar existerar inte i små flickkroppar, det kallas pubertet for crying out loud ! YTTERLIGARE ett bevis på att små, kristna församlingar borde eldas upp. Sprängas eller driva ut deras demoner med tortyr. Jävla dårskap.
Rubriken i tidningen lyder: "Föräldrar söker bidrag för att utföra exorsim"
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14672704.ab
Sen måste jag bara få skälla lite på alla jävla feminister! Senast update i den dårskapen va det en ingenväxt skogsrå som påstod att det va fuskigt att killar kunde stå upp och kissa, därav skulle man ta bort pissoarer på herrtoan. JÄMNSTÄLLT! Man ska inte längre få säga "han" eller "hon" utan "hen". HEN? förrvirringen är total.
- "det va en hen.
-HEN? ja, en sån med skägg och snippa du vet!
Människor och djur kommer ÁLLTID vara olika. Det är ju inte ens negativt! visst att femenisten Fredrika Bremer kämpa för kvinnas rösträtt 1919. Men helt från min egna vinkel så tycker jag att femenister BORDE se jämnställdhet från både män och kvinnors vinkel. Sätt en femenist på en oljerigg och säg: Jobba!! nä.... det skulle ju vara kränkning ?
Aa, nu har jag skällt av mig och inte blev jag klokare av det heller men det va skönt :) !!
LUNCHDAGS !!
tisdag 10 april 2012
Måndag 10 april - 2012
Morgonstund har guld i mun.
Imorse när vi satt och käka frukost hörde jag introt till "Ebba och Didrik". ( Ni som är födda på 80 vet vad det är för känsla jag beskriver; Nostalgi! ) Slänger i mig frukosten som ett litet förväntasfullt barn och säger till Naomi och Liam:
- Skynda er nu kiddos ! för nu börjar Ebba och Didrik!
Naomi tittar på mig och säger:
- Jaha ? gillar du barnprogram mamma?
Jag tar plats som "pedagogisk mor" och ska förklara kultur för mina barn. Ja, nostalgiska barnprogram är fan kultur!
Frukosten blir intagen och vi alla sätter oss i TV-rummet. Liam börjar klättra. Naomi busar med Aimee. Jag höjer TV:n .
- HYYYSSCH!
Liam tröttnar och rycker Naomi i håret. Hon skriker högt och ljudligt:
-"LIIIIIAAAAM ! det gör oooont." Aimee blir rädd och gråter.
THE FUCKING EBBA OCH DIDRIK-MOMENT IS GONE !
Förklarar min besviklelse på deras brist på respekt och som svar av Liam får jag:
- Men du kan ju bara hitta det i datorn och sen se det !
Barn. 2000-talets barn borde ha stryk.
Lika illa att ladda hem nostalgi som det är att banda Kalle Anka på julafton.
Efter en lång påskhelg med renovering av hall och badrum så är kroppen helt slut, trött och trasig. Humöret är sen länge borta och man är på gränsen mellan gråt och glädje hela tiden. Ena stunden tycker jag att det är rätt kreativt av Naomi att släpa ner hela madrassen från sin del av våningsängen och bygga en koja. Medans Liam missuppfattar och använder den som en rutschkana. Stannar upp och ser leken. Andra stunden tycker jag att allt som har med kojbygge och utrivning är ett rent helvete. LEK SOM ALLA ANDRA BARN ! MÅSTE NI ALLTID FÖRSTÖRA ALLT MAN GER ER ! MÅLA EN GUBBE ISTÄLLET !
Trött. så jävla trött.
Jag älskar mina barns kretiva sida och deras vilda fantasi. Men när leken blir till kaos och rummet till en soptipp tycker jag att det är okej att gnälla. Lite.
Imorse när vi satt och käka frukost hörde jag introt till "Ebba och Didrik". ( Ni som är födda på 80 vet vad det är för känsla jag beskriver; Nostalgi! ) Slänger i mig frukosten som ett litet förväntasfullt barn och säger till Naomi och Liam:
- Skynda er nu kiddos ! för nu börjar Ebba och Didrik!
Naomi tittar på mig och säger:
- Jaha ? gillar du barnprogram mamma?
Jag tar plats som "pedagogisk mor" och ska förklara kultur för mina barn. Ja, nostalgiska barnprogram är fan kultur!
Frukosten blir intagen och vi alla sätter oss i TV-rummet. Liam börjar klättra. Naomi busar med Aimee. Jag höjer TV:n .
- HYYYSSCH!
Liam tröttnar och rycker Naomi i håret. Hon skriker högt och ljudligt:
-"LIIIIIAAAAM ! det gör oooont." Aimee blir rädd och gråter.
THE FUCKING EBBA OCH DIDRIK-MOMENT IS GONE !
Förklarar min besviklelse på deras brist på respekt och som svar av Liam får jag:
- Men du kan ju bara hitta det i datorn och sen se det !
Barn. 2000-talets barn borde ha stryk.
Lika illa att ladda hem nostalgi som det är att banda Kalle Anka på julafton.
Efter en lång påskhelg med renovering av hall och badrum så är kroppen helt slut, trött och trasig. Humöret är sen länge borta och man är på gränsen mellan gråt och glädje hela tiden. Ena stunden tycker jag att det är rätt kreativt av Naomi att släpa ner hela madrassen från sin del av våningsängen och bygga en koja. Medans Liam missuppfattar och använder den som en rutschkana. Stannar upp och ser leken. Andra stunden tycker jag att allt som har med kojbygge och utrivning är ett rent helvete. LEK SOM ALLA ANDRA BARN ! MÅSTE NI ALLTID FÖRSTÖRA ALLT MAN GER ER ! MÅLA EN GUBBE ISTÄLLET !
Trött. så jävla trött.
onsdag 4 april 2012
Onsdag 4/4- 2012
"Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt."
"Ja, sa Nasse. Kanin är begåvad."
"Och han har Hjärna",
"Ja, sa Nasse, Kanin har Hjärna".
Det blev tyst en lång stund.
"Jag antar, sa Puh, att det är därför han aldrig begriper någonting".
______________________________________________________
När en liten flicka blir stor.
I morse satt jag med mitt morgonkaffe och läste Aftobladets löpsida då det plötsligt slog mig att jag fyller år snart. 26. Känslan av förväntan, längtan efter att bli uppvaktad, sömnlös morgon i väntan på att dörren tyst ska öppnas och nån sjunger "ja må hon leva !" va inte det som slog mig.
Ångest, åldersnojja och prestationskomplex. VA FAN HAR JAG HUNNIT GÖRA ?! Jobbat lite till och från. Pluggade inte mer än nödvändigt och varit gravid. Kom fort fram till att i större delen av mitt liv att jag varit gravid, haft småbarn och torkat snoriga näsor, röda stjärtar och löst legokonflikter.
Känner en aning stress över att bli nån. Vara behövd och framgångsrik.
Frukosten dukades av och duschen kallade på mig med näckens sång. Jag liksom bara drogs in det ångande varmvatten källan på en fiskvadrat med fuktskada. Tänker: " men om jag gör en makeover. Nåt drastiskt med mig själv så kanske jag slipper se så gammal ut. Eller iallfall känna mig så gammal. Kliver ur duschen och fått en kanon idé. SÅ HÄR SKA JAG GÖRA. Men min tanke avbryts lika fort när jag hamnar naken och utlämnad framför helkropps spegeln i badrummet. Stannar till. Tittar. Lägger huvudet på sned. Sträcker på mig. Kommer på mig själv att jag står och ler åt min blekfeta 26-åriga kropp med huvudet på sned. Trots att det känns som " Titanic" har sjönkt en gång till och jag satt i helt fel gäng , så på nåt vis under allt skinn, med alla skavanker så är jag på väg att bli nöjd med mig själv. Idag tycker jag till och med att mina bristningar klär en moders kropp och är lite stolt. Jag ler faktiskt av glädje. Jag ler med mig själv och är nöjd. GAMMAL ? haha nä bara jävligt osäker. Dubbelmoral.
Kliver ut i lägenheten igen och möts av två små som byggt en koja under tv-rumsbordet och en liten till som just vaknat och står i sin spjälsäng och ropar : mama..? mama..? . Jag stannar upp och ler. Detta är ju vad jag har ådsakommit. Detta är mitt livs verk. Jag har skapat TRE små liv, varelser som formar sina egna personligheter. JAG ÄR NÅN ! behövd och älskad.
måndag 2 april 2012
Måndag 2 April - 2012
Som barn har jag alltid varit annorlunda. jag har alltid tyckt och tänkt högt om saker och sällan tänkte jag på konsekvenserna. Jag var ett barn. Jag valde att gå på mitt första disco i kobyxor. dom va vit och svartfläckiga och aningen håriga. Jag fick blickar, Viskningar bakom min rygg men jag sträckte på mig och tog det som en komplimang. Jag dansade i mina kobyxor och ägde dansgolvet. Vännerna omkring mig hade tights, rosa glittrig tröja och en matchande handväska. Dom dansade tvåstegas dansen. Men inte jag. Månaderna innan hade jag varit och hälsat på en familj från Afrika. dom dansade så fint. Och hela tiden höll dom takt. Dom skrattade och tjoade och svängde med sina rumpor. Sån ville jag vara. VÅGAD. Så jag gjorde som dom. Jag dansade i takt till tonerna av " Mr Vain" . barnen pekade och fnissa. Jag tog det som en komplimang. JAG VÅGADE VARA MIG SJÄLV.
Jag växte upp och blev runt 14 år. Sminket blev aktuellt. Jag prova. Svart som natten men en rosa rouge som skarp kontrast. Tuperade håret och hade korta magtröjor.
Flickorna i klassen såg mig som en värsting. Hotfull och elak. Men under den hårda tonårsytan va jag snäll, omtänksam och otroligt skör. jag dejta han som va för bråkigt för att åka med skolbussen, som hängde i allén utan för skolan. Hade hoppat av grundskolan och skrek högst sina skällsord. skröt om slagsmål och spännde muskler. Jag tjuvröka mina munbloss och tugga tuggummi. Delade jag inte en åsikt med någon va det lättare att be dom dra åt helvete än att bara le och säga: "Trots jag inte håller med dig så tycker jag att din tanke är fin. Gör den till verklighet. "
Jag blev mer och mer beroende av andra och vad dom tyckte om mig. VEM ÄR JAG ?!
Jag försökte så många gånger att smälta in, offra mig själv för alla andra och se till att bli "accepterad" . Jag lyckades aldrig.
Jag smälte mer och mer in men försvann. Jag blev helt grå i mina rosafärgade kläder. Höll med andra och vände kappan efter vinden. Sprang från konflikter och var nån helt annan än vad mitt hjärta ville att jag skulle vara. Jag bröt upp med min pojkvän och träffade en ny. Från en annan kultur och en helt annan syn på världen än vad jag hade. Han visade mig en annan del av livet och en annan form av lycka. Jag bad min enda trygghet och visdom att dra åt helvete och följe blint mina blåögda ögon nån annans väg. Gjorde mina föräldrar besvikna och " pappas flicka" va ett minne blott.
I hans förvar blev jag slav. Misshandlad och förnedrad. Med sönderslagen telefon och ett brett leende som talade om för mig att jag skulle dö, gjorde mig livrädd, arg och liten. Men jag slog tillbaka, och sprang, sprang sprang sprang. VARFÖR JUST JAG ? VARFÖR DÖG INTE JAG?
Jag sökte mig tillbaka till min första kärlek och höll stenhårt fast i en uppbyggd trygghet. Men jag bad aldrig mina föräldrar om förlåt. ..... Förlåt.
Jag levde i nån annans rum fast med mina föräldrar. Åren gick och tonåren blev värre. Jag flyttade hemifrån och jag blev gravid.
Men vad gjorde det när min värsting till pojkväns syster också va det? Vi kunde ju gå med våra barnvagnar och röka och fortfarande vara coola. Jag tog det rätt bra. Tills det va dags.
Magen växte och bristningarna kom. NEJ?! ska jag se ut som morsan, tänkte jag och grät. Alla andra då som fått barn och är smala och inte en enda skavank. Jävla mamma.
Jag gick upp 23 kilo och finnarna grodde i mitt ansikte som jordgubbarna i landet på högsäsong. Humöret va ett rent helvete. Gråt, skratt, gråt, vrede gråt gråt gråt... Jag hade förstört mitt liv. Mitt coola, accepterade liv.
7 mars 2006 kom hon. Naomi. Den vackratse varelse i världen. Allt hat, alla tårar över spilld ungdom byttes ut mot kärlek, värme och lycka. Jag hade skapat den här underbara lilla ängeln som sökte sig till mig. Hon såg mig inte ens men ändå ville hon vara mig nära. Hon va min. Gjord av mig.
DÄR FÖRÄNDRADES JAG.
Jag sökte rätt på mitt sanna jag och blev stolt över vad jag gjorde. Jag tog stort ansvar som förälder och lovade mig själv att bli den bästa. Mina bristningar som jag en gång hata blev istället vackra. Livets streck. Ett tecken på vad människokroppen kan . Jag blev stark i mig själv. JAG VÅGADE VARA MIG SJÄLV IGEN.
Åren gick fort. Med och motgångar svajade i livet som en storm många gånger. Skulle man orka. Faller jag tillbaka. Tyck om mig ändå !
Naomi fick en lillebror. Med en starkare mamma och bättre syn på familjeliv. Ciggen va fimpad och disken va iordning. Livet va komplett. Tills min man, ja min man, jag hann till och med gifta mig, skenade iväg och ville mer. Inte familj utan ungkarlsliv. Lämnad med små barn och nya hat. ångest och sorg. VARFÖR DÖG INTE JAG NU ? vad gör jag för fel. vad har hon som inte jag har. jag gav dig allt, jag gav dig barn. BITTER.
Ciggen tändes igen och disken kröp iväg från bänken. Prioriteringarna blev nåt helt annat än godnattsagor. Jag hatade mig själv. Min kropp och mitt liv. Tiden i min bubbla av fest och oäkta vänner rann på och jag träffade en ny fri fågel. Brunögd och vackert leende fångade han mitt intresse och genast kastade jag mig in i ett förhållande med en främmande man. I tron om att hitta lycka och trygghet. Jag märkte fort att mitt nyuppbyggda liv blev som ett jobb. Jag hade kastat mig in i en grund av ångest och depession. Men jag ville hjälpa. Rädda och skapa. Många år gick och jag tog hand om och fixa. BAM! jag blev gravid. Lycklig och såg en familj. BAM jag blev lämnad. Nu ensam med tre barn och inte ett dugg lyckligare. bara fetare, mer bristningar och ännu en gång ett trasigt hjärta och huvudet fullt av frågor. Störst va nog: " VARFÖR DUGER INTE JAG ? VAD GÖR JAG FÖR FEL ?
Idag bestämde jag mig för att förändra. För att ge mina barn en bättre syn på verkligheten än den som skapats av bland annat media. Månghysterin om hur man SKA se ut för att duga, för att bli accepterad. Jag ska göra allt som står i min makt att leva upp till dom ideal som jag vill att mina barn ska leva efter. Och redan nu i barnaåren få känna sig, fina, bra och duktiga precis som dom är. lyfta fram deras personligheter och låta dom våga vara Naomi, Liam och Aimee. Nu orkar jag förändra. Jag är för första gången i mitt liv lycklig i mig själv och trygg. Jag kan lova er alla där ute att det är det bästa som kan hända en människa. Att få äkta, kravlös lycka. TACK!
Jag växte upp och blev runt 14 år. Sminket blev aktuellt. Jag prova. Svart som natten men en rosa rouge som skarp kontrast. Tuperade håret och hade korta magtröjor.
Flickorna i klassen såg mig som en värsting. Hotfull och elak. Men under den hårda tonårsytan va jag snäll, omtänksam och otroligt skör. jag dejta han som va för bråkigt för att åka med skolbussen, som hängde i allén utan för skolan. Hade hoppat av grundskolan och skrek högst sina skällsord. skröt om slagsmål och spännde muskler. Jag tjuvröka mina munbloss och tugga tuggummi. Delade jag inte en åsikt med någon va det lättare att be dom dra åt helvete än att bara le och säga: "Trots jag inte håller med dig så tycker jag att din tanke är fin. Gör den till verklighet. "
Jag blev mer och mer beroende av andra och vad dom tyckte om mig. VEM ÄR JAG ?!
Jag försökte så många gånger att smälta in, offra mig själv för alla andra och se till att bli "accepterad" . Jag lyckades aldrig.
Jag smälte mer och mer in men försvann. Jag blev helt grå i mina rosafärgade kläder. Höll med andra och vände kappan efter vinden. Sprang från konflikter och var nån helt annan än vad mitt hjärta ville att jag skulle vara. Jag bröt upp med min pojkvän och träffade en ny. Från en annan kultur och en helt annan syn på världen än vad jag hade. Han visade mig en annan del av livet och en annan form av lycka. Jag bad min enda trygghet och visdom att dra åt helvete och följe blint mina blåögda ögon nån annans väg. Gjorde mina föräldrar besvikna och " pappas flicka" va ett minne blott.
I hans förvar blev jag slav. Misshandlad och förnedrad. Med sönderslagen telefon och ett brett leende som talade om för mig att jag skulle dö, gjorde mig livrädd, arg och liten. Men jag slog tillbaka, och sprang, sprang sprang sprang. VARFÖR JUST JAG ? VARFÖR DÖG INTE JAG?
Jag sökte mig tillbaka till min första kärlek och höll stenhårt fast i en uppbyggd trygghet. Men jag bad aldrig mina föräldrar om förlåt. ..... Förlåt.
Jag levde i nån annans rum fast med mina föräldrar. Åren gick och tonåren blev värre. Jag flyttade hemifrån och jag blev gravid.
Men vad gjorde det när min värsting till pojkväns syster också va det? Vi kunde ju gå med våra barnvagnar och röka och fortfarande vara coola. Jag tog det rätt bra. Tills det va dags.
Magen växte och bristningarna kom. NEJ?! ska jag se ut som morsan, tänkte jag och grät. Alla andra då som fått barn och är smala och inte en enda skavank. Jävla mamma.
Jag gick upp 23 kilo och finnarna grodde i mitt ansikte som jordgubbarna i landet på högsäsong. Humöret va ett rent helvete. Gråt, skratt, gråt, vrede gråt gråt gråt... Jag hade förstört mitt liv. Mitt coola, accepterade liv.
7 mars 2006 kom hon. Naomi. Den vackratse varelse i världen. Allt hat, alla tårar över spilld ungdom byttes ut mot kärlek, värme och lycka. Jag hade skapat den här underbara lilla ängeln som sökte sig till mig. Hon såg mig inte ens men ändå ville hon vara mig nära. Hon va min. Gjord av mig.
DÄR FÖRÄNDRADES JAG.
Jag sökte rätt på mitt sanna jag och blev stolt över vad jag gjorde. Jag tog stort ansvar som förälder och lovade mig själv att bli den bästa. Mina bristningar som jag en gång hata blev istället vackra. Livets streck. Ett tecken på vad människokroppen kan . Jag blev stark i mig själv. JAG VÅGADE VARA MIG SJÄLV IGEN.
Åren gick fort. Med och motgångar svajade i livet som en storm många gånger. Skulle man orka. Faller jag tillbaka. Tyck om mig ändå !
Naomi fick en lillebror. Med en starkare mamma och bättre syn på familjeliv. Ciggen va fimpad och disken va iordning. Livet va komplett. Tills min man, ja min man, jag hann till och med gifta mig, skenade iväg och ville mer. Inte familj utan ungkarlsliv. Lämnad med små barn och nya hat. ångest och sorg. VARFÖR DÖG INTE JAG NU ? vad gör jag för fel. vad har hon som inte jag har. jag gav dig allt, jag gav dig barn. BITTER.
Ciggen tändes igen och disken kröp iväg från bänken. Prioriteringarna blev nåt helt annat än godnattsagor. Jag hatade mig själv. Min kropp och mitt liv. Tiden i min bubbla av fest och oäkta vänner rann på och jag träffade en ny fri fågel. Brunögd och vackert leende fångade han mitt intresse och genast kastade jag mig in i ett förhållande med en främmande man. I tron om att hitta lycka och trygghet. Jag märkte fort att mitt nyuppbyggda liv blev som ett jobb. Jag hade kastat mig in i en grund av ångest och depession. Men jag ville hjälpa. Rädda och skapa. Många år gick och jag tog hand om och fixa. BAM! jag blev gravid. Lycklig och såg en familj. BAM jag blev lämnad. Nu ensam med tre barn och inte ett dugg lyckligare. bara fetare, mer bristningar och ännu en gång ett trasigt hjärta och huvudet fullt av frågor. Störst va nog: " VARFÖR DUGER INTE JAG ? VAD GÖR JAG FÖR FEL ?
Idag bestämde jag mig för att förändra. För att ge mina barn en bättre syn på verkligheten än den som skapats av bland annat media. Månghysterin om hur man SKA se ut för att duga, för att bli accepterad. Jag ska göra allt som står i min makt att leva upp till dom ideal som jag vill att mina barn ska leva efter. Och redan nu i barnaåren få känna sig, fina, bra och duktiga precis som dom är. lyfta fram deras personligheter och låta dom våga vara Naomi, Liam och Aimee. Nu orkar jag förändra. Jag är för första gången i mitt liv lycklig i mig själv och trygg. Jag kan lova er alla där ute att det är det bästa som kan hända en människa. Att få äkta, kravlös lycka. TACK!
NI GÖR MIG HEL <3 !
måndag 19 mars 2012
Måndag 19 mars - 2012
Den här bloggen kommer bli mitt sätt att filtrera mellan min och kanske din verklighet. kommer att sätta mig på tvären, argumentera, hylla och kanske till och med berätta saker som är jobbiga att inse för männskor närmre än jag tror. Så därför ber jag redan nu om ursäkt om jag trampar nån på tårna och om jag sårar nån för det är INTE min avsikt.
För att snabbt berätta om mig själv innan så finns det inte mer att säga än att jag har svårt att lära mig av mina misstag, jag är godtrogen så jag skadar mig själv och vill ädda hela världen från allt ont. Detta resulterar i två barn frånskild, Nykär, gravid och separerad... IGEN.
Ni kommer få veta hur det är att genom livet leva med psykiskt sjuka familjemedlemmar när man själv är frisk. Att välja en man som har samma sjukdomar och likadana släktingar. Att få kämpa med en sjukdom som du inte ser, inte förstår och inte kan acceptera på nåt vis. Man kan ju tycka att det är en sak om man självkänner av den men att den inte syns, men tänk dig då in i situationen att veta att den finns endast för att någon sagt det och sen krävs det av dig att du ska förstå. Du ska visa all din hänsyn och hjälpa.
Att själv bli åtsidosatt i en familj där man ska vara kärnan och den starkaste pelaren, men istället får krypa undan och framhäva den psykiska sjukdomen. Men det svåraste av allt är inte att själv inte förstå, utan att förklara för ett än mindre förståene barn. Att få det accepterat och se till att leken dämpas av hänsyn.
Jag kommer aldrig förstå.
Jag kommer kunna acceptera sjukdomen men kommer aldrig ta del av den.
Jag har försökt hjälpa men det slutar altid med att jag gråter.
Jag har räddat mina barn från min verklighet och kommer fortsätta stå stark för dom.
Jag kommer att vinna.
För att snabbt berätta om mig själv innan så finns det inte mer att säga än att jag har svårt att lära mig av mina misstag, jag är godtrogen så jag skadar mig själv och vill ädda hela världen från allt ont. Detta resulterar i två barn frånskild, Nykär, gravid och separerad... IGEN.
Ni kommer få veta hur det är att genom livet leva med psykiskt sjuka familjemedlemmar när man själv är frisk. Att välja en man som har samma sjukdomar och likadana släktingar. Att få kämpa med en sjukdom som du inte ser, inte förstår och inte kan acceptera på nåt vis. Man kan ju tycka att det är en sak om man självkänner av den men att den inte syns, men tänk dig då in i situationen att veta att den finns endast för att någon sagt det och sen krävs det av dig att du ska förstå. Du ska visa all din hänsyn och hjälpa.
Att själv bli åtsidosatt i en familj där man ska vara kärnan och den starkaste pelaren, men istället får krypa undan och framhäva den psykiska sjukdomen. Men det svåraste av allt är inte att själv inte förstå, utan att förklara för ett än mindre förståene barn. Att få det accepterat och se till att leken dämpas av hänsyn.
Jag kommer aldrig förstå.
Jag kommer kunna acceptera sjukdomen men kommer aldrig ta del av den.
Jag har försökt hjälpa men det slutar altid med att jag gråter.
Jag har räddat mina barn från min verklighet och kommer fortsätta stå stark för dom.
Jag kommer att vinna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)