27 April- 2012

Glöm inte bort att du är värdelös.

Precis så kände jag mig idag. Helt jävla kass.
När man gör allt man kan och lite till för att barnens hälsa ska vara i toppskick och så misslyckas man så det slutar med en akut resa in till KSS så är man inte stoltast. Man vet att man lever när oron äter upp dig från insidan och ut. Tuggar som en galen hund på ett köttben, och försöker man milda den med positiva tankar så hugger den tillbaka och biter hårdare.
Känslan av att ge upp sin självkänsla. Visa strupen för den där hungriga hunden är jävligt lätt vid sånna tillfällen.
Men efter tillräckligt mycket självplågan och läkarsamtal så fick vi åka hem efter 4 timmar med en piggare Aimee. En utsketen mamma fast ett mildare tryck innefrån.

Kräkningar och diarré. Blandat med hög feber och total vägran på mat och vätska. Allt som lyckas komma in, kommer på en hundra delssekund ut igen. Där har ni min veckas milkshake. Ett kladdigt helvete.

Nu sitter jag här, vid mitt köksbord och lyssnar till kaffebryggaren som helt i otakt puttrar till tonerna av bolibompas alla barnprogram. Doften av nybryggt kaffe och barnspyor sprider sig som en orkan i lägenheten. Städa. Skura och sprita. Börja om från början, börja om på nytt.


Vill passa på att tacka alla ni människor som finns och ställer upp när det trycker på. Ni som kommer med fina ord och era underbart fina leenden. Era goda råd och eran stöttning. Jag är lyckligt lottad som har er. TACK !





 Och lite så som jag känner mig idag. Som en pungråtta upponer ! rätt hjälplös....

25 April - 2012

" Jag har för mycket fantasi för att vara hemmafru"

- Marilyn Monroe


Stockholm. Vilken stad.
hela staden luktar manodepressivitet, grå fast solen lyser och allldeles, alldeles..... underbar. Min helg va det iallafall i sveriges stolta huvudstad. Det berodde inte alls på Stockholm som stad, utan på mitt sällskap, hotellet och Hasse.  Hasse- med rätt att köra taxi.

På vägen upp satt jag nyfiken, exaltherad och nöjd. Nöjd över att få komma bort. Släppa allt ansvar och bara få fira min 26-årsdag. Få vara Nanna. Inte mamma. inte dotter. Bara Nanna. Väl uppe checka vi in på Scandic hotel. Kommer in på det lånade rummet och blickar ut över hela upplands väsby. Rummet låg högst upp. Jag är höjdrädd men ändå den som släpper väskan först och springer fram och gör "grisnos" mot den alldeles nyputsade rutan. Ser en vattenpöl som är formad som en fågel. Ler emot den. Såg ut som min spegelbild.. Fri fågel.

På bordet intill står det champange, jordgubbar och choklad. Lyxlivet tar sin början och detta skulle  jag kunna leva med. Jämt. Gosar ner mig i den gigantiska  hotellsängen iklädd en kritvit frotémorgonrock och sippar på min champange. Hade jag kunnat "posta" ut hur en känsla känns så hade jag gjort det. Ett välvande uppsug av lycka, frihet och harmoni. Kankse klychigt med så jävla sant.

Vi bestämde oss för att gå ut en sväng och ta nån öl i all enkelhet. Hittade en taxi och hoppa in. Där satt Hasse. Den gladaste negern jag sett. Han skrattade ljudligt och körde som en biltjuv. Släppte av oss vid " Vita hästen" och drog. Han kunde lika gärna sparkat ut två fågelungar ur sitt bo och sagt. FLYG. 
Full på champange och vilsen. När man är lite full i barret så får man så briljanta ideér. Vissa tänker klart, andra inte. Inte jag. vi kom på att dämpa risken med att bli rånad ökade nog om jag tog 4500 spänn och stoppade på mig. I trosorna. Istället för att ha dom i bakfickan på Peter. PRASSEL PRASSEL PRASSEL lät det efter varje steg. Det såg nog ut som jag skitigt ner brallan med, med den gångstilen 4500 spänn gav mig i trosorna. Jävlar. kissenödig. så jävla kissenödig. Utan att lösa problemet själv talar jag ljudligt om för folkmassan: - Peter ! Jag har nu 4500 spänn i krussi... ÅÅÅH JAG MÅSTE KISSA !  smart.. inte alls.
 Nästa briljanta idé. För att minska risken med att få böter för offentlig urinering så ska jag givetvis gömma mig. På en öppen kroggata i Upplands Väsby. Hittar ett hyreshus med balkong mot bakgården. DÄR kryper jag in. Att bedömma avstånd va jag heller inte bra på för det såg lovande ut men ju närmre jag kom ju lägre ner va balkongjäveln. Så det resulterade i att Nanna nästintill fick krypa in under balkongen, utföra sina dåd och kravla sig ut igen. Ja, jag trilla i busken efter mitt segrande " jag-klarade-det" jubel. Dålig idé. Roligt minne.

Ringer tillbaka Hasse till brottsplatsen och åker tillbaka till hotellet. Men eftersom vi hade världens mysigaste taxichaufför så stannade vi till och bjöd på saft och bulle. Han blev jätteglad.
På vägen tillbaka dämpade hans skratt med smask och doft av kanel. Han sa:

 "- mmm.. detta va gott nu i natt. Tack ! ni är inte från stockholm, det märks" ..

TACK FÖR DEN BÄSTA FÖDELSEDAGEN I MITT LIV !!!

19 April 2012

Morgonkaffe. Torr limpsmörgås med smör på. Pålägg finns det sällan i hemmet dagarna innan löning. Träsmak i röven sitter kvar sen igår när jag satt och ordna med alla papper som skulle ordnas med. Hatar att ordna med papper. Ekonomi.
Ekonomi är nog nåt som gnager var och varannan människa. Välbärgad som fattig. Har man inte för lite pengar så har man för mycket. Dålig respekt för nåt som blivit så viktigt för oss.Vad hände med byteshandeln undrar jag. Lite mer rättvist på nåt vis.
- " Du får en av mina träskor här om jag får din påse med ris. Du behöver elda, jag är hungrig. Deal?"

Prioriteringar. Det är en stor del av människan dåliga ekonomi. Man överbelastar "Vill ha det-förrådet" istället för att lägga in korvörerna på " Måste betala skiten-förrådet" . Alla har gjort det. En del lär sig andra inte. Inte  jag. tycker det är roligt att leva och det innebär inga sparkapital. gör vad du vill när du vill om du kan. Vänta inte och lägg skiten på hög för då så sitter du där i din hammock med hängtuttar, dålig rygg och undrar varför du aldrig åkte.Varför du aldrig ordna upp brösten du ville ha.  Varför du inte bor i de där huset med blåa prickar.

Jag menar bara att Lev så gott du kan. För din skull.

Hade jouren i tvättstugan i natt. ( Ja jag tvättar på nätterna av tre anledningar. 1: För mycket barn att bära med tillsammans med tvättkorgarna(!) 2: Har roligare saker att göra på dagen med alla barn. 3: Det är så förbannat tråkigt att jag drar ut på det in i det sista. )
Så sista vändan som jag skulle ner va det givetvis lika mörkt som i röven på en kamel. Kallt och mörkt. Kommer ut på bakgården och som en blixt från klar himmel slog det mig: Fan jag bor i Töreboda. Här kanske det ligger en gammal knarkare och gömmer sig. i min enebuske på en bakgård på Kungsgatan. Mitt i natten. Han vet säkert oxå att jag tvättar i natt. Det har han räknat ut. kan ju vara en smart knarkare. Ser ut som Christer Pettersson säkert.
Börjar rent automatiskt små steppa fram med tvättkorgen. Gör en liten U-sväng i vinkel från enebusken som just blev mitt hot. Mörkrädd som ett litet barn.
Väl inne i tvättstugan ( den ligger i ett separat hus på gården ) va jag i mitt "bo" . NU va jag kaxig igen för där inne fanns det lysrör. Men tiden där inne tog ju slut och jag va tvungen att bege mig ut igen. Gå dom där 5 metrarna till porten som ledde mig in i tryggheten. förbi knarkarens enebuske. Uppstressad och fruktansvärd vild fanatsi kutar jag förbi, in i dörren, trycker till på lysknappen men inte tillräckligt hårt så det tänds inte. Ser inte trappan som ALTTID varit där och snubblar. Glider som ett curligklot i trapphuset på magen med min blåa IKEA-påse. Ger mig fan på att vaktmästar- Ingela hade varit här innan och sopat banan med!
Måste träna bort min mörkrädsla. Det kommer bli min död.

-      

Tisdag 17 April - 2012

Idag är det en dålig dag. Mensvärk, huvudvärk och sutt sutt och gnäll gnäll.
Men istället för att verkligen sitta och tycka synd om mig så slökollar jag på en dokumentär om seriemördare. Ja, Jag finner det intressant !
Denna gången blev det " Pocko "John Wayne Gacy . Han klädde ut sig till clown, gick som betald artist på barnkalas och roade barnen. Där va hanS guldgruva. Flertal barn försvann. Pojkar. 33 st för att vara exakt.
Själv hade han fru och två flickor i sin andra del av sitt dubbelliv. Han va en god granne och skötte sig från otyg. Från den utsidan. Från den andra så låste han in barn i källaren och våldförde sig sexuellt och plåga dom in till döden. Sen förvarade han dom under sitt hus i tunnor.

I dokumentären verkar han inte alls ens se det han gjort som ett misstag. Han är nästan stolt. Han är helt jävla sinnesjuk. Hans sista ord innan han blev avrättat va " KISS MY ASS" ..

Det enda vi alla kan vara helt säkra på är att den siste idioten är inte född än.  NOG OM DÅRAR!

" Vincent vaknar av att Bellamie skriker. Han rusar in till sin dotters rum, men ser att hon ligger där under täcket. Han går fram för att ge henne en klapp. Då hör han två flickfnitter från Maries rum. Han vänder om och går dit. Knackar lite lätt med knogen och knuffar upp dörren och ser sina två tvillingar ligga i samma säng, under samma täcke. En kall kår strimmade längs ryggraden på Vincent. Vem låg i Bellamies säng ? Han vänder snabbt om och slänger upp dörren. Han möts av en sur doft och täcket ligger på golvet. Ingen där. Men från ventilgallret i taket drar det kallt. Han kollar upp. Gallret ligger på golvet och han möter bara ett stort svart hål i väggen. Fast det tycks titta tillbaka på honom. En skarp känsla av att iaktagelse. Vincent backar ut. Han vet. Det är den objudne. "


Ett stycke ur min nyskrivna bok. Det handlar då om ett par som får ett oönskat barn och pappan håller barnet gömt i huset för att mamman ska slippa se "djävulens barn" som hon definierar det. Han blev tillsagt att döda det men han klarade det aldrig. Åren gick och pojken växte upp. Av olika händelser i boken så blir han ensam kvar. Utan att NÅGON vet att han ens existerar.
En ny famlij flyttar in. Mor, far och två docksöta tvillingar. Lyckliga i sitt nya drömhus lever dom i en idyll. Men nån stör dom. kraffsande ljud från vinden. Nån vill ut´. Illaluktande odörer från ventilationen. Från gallret är dom iaktagna, av nån som vill ha huset för sig själv eller nån som vill vara med...

Ska jag posta ut den ?

Söndag 15 April - 2012

"Väckarklockan väcker mig med ett hastigt ryck. Jag är försenad. IGEN. Det avgörande nationella provet skrivs idag och jag är SEN!
Rusar ner halvt påklädd för trappan, Jag springer och springer men trappan tycks aldrig ta slut. Stressad. Väl nere kommer jag på att jag glömde skolväskan uppe på mitt flickrum. Rusar upp igen. I ändan av trappen pustar jag ut. Plötsligt är jag inte ens hemma. Jag står i en korridor på ett sjukhus. Vita väggar. Vita rockar. Blinkande lampor. Nån skriker längre bort.
Hur ska jag hitta ut. Joggar fram genom den vitbeklädda korridoren. Lukten av sterila doktorhänder kryper upp i näsan på mig och ger mig ett illamående. Jag kräks.
Jag begraver mitt nyspydda ansikte i mina händer. Tänker på min uppsats. HELVETE! jag är så JÄVLA sen. Samlar nya krafter och är beredd på att springa hem. Försöka hitta hem. Slänger en blick bakåt. Nu är jag plötsligt  i en buss. Förrvirrad och ensam. Fula gubbar som glor och en busschaufför som tuggartuggummi så det hörs i högtalarna. SMACK.....SMACK.....SMACK.
Min förtvivlan är så stark så man kan ta på den. Smaka på den.. Ensam och förtvivlad på en buss med fula gubbar. Min uppsats kan jag se i stjärnorna efter, tänker jag. Lutar huvudet mot bussens glasruta och ser min egna reflektion. VA I ... ?! jag är NAKEN. helt jävla naken. Hur kan man glömma att ta på sig kläder?! Känner hur alla stirrar och jag gör allt jag kan för att skyla mig. Då kliver min fröken på bussen, från lågstadiet. Gunilla Mattsson. Henne glömmer jag aldrig. Hon ville småprata. Jag ville dö."

Aimee har vaknat och hittat en leksak i spjälsängen som hon välplanerat med ont mod, kastar i huvudet på mig så jag vaknar med ett ryck. Känner solen stråla in i rummet och huvudet värker. Fumlar fram klockan och ser : 06.30.  ALLT VA EN DRÖM!
Jag har nog ALDRIG varit så glad över att vakna av ett sving i huvudet med en leksak från Mc donald´s. Den ligger kvar på golvet och skrattar hånfullt åt mig. Jävla Ronald.

Förbannade skitdröm som kvadda hela min REM sömn. Så idag blir det ingen vilodag, det blir en medvetslösdag i all jävla glory !

Drömtydning:

Komma för sent – inte hinna med
Stressdröm: jäkt, känsla av att livet går ifrån dig medan du förbereder, sköter plikter, hjälper andra, krav – ska bara först ….

Naken:
Att vara naken betyder ofta att du känt dig sårbar, utan skydd.
Naken på offentlig plats = Avklädd, avslöjad. Känna sig fel, inte passa in i den allmänna mallen.   

Jag tänker slänga in ettt serietips ! Blev rekomenderad denna av en vän och so far har den hållt måttet. Ge första säsongen en chans. och vad passar inte bättre än att börja en sollös söndag som denna ?

Fredag 13:e April - 2012

Fredagen den 13. Otur.
Idag är det dagen alla skrockfyllda människor håller sig inomhus. Undviker att gå under stegen och spottar frenetiskt över vänster axel om den svarta katten råkar korsa gatan. Stackars katt.

Denna otursdag kommer från Kristendomen. Jesus hade tolv lärjungar, och den 13:e va Judas. Sen blev den stackarn korsfäst på långfredagen så det hade oxå nåt med saken att göra. Det är fantastiskt intressant hur fan troende tänker. Hur dom kopplar ihop saker och hur dom själva lever efter en mans visdom som aldrig existerat....Eller?
 Allt är ju, även enligt de kristna en hypotes, en skildring och en egen tolkning. Så om jag uppfattar Jesus som en rosa elefant med prickar och hårig rygg så är det så. i Min bibel. I min tolkning. Jag kan helt ärligt aldrig förstå. Just för att jag inte vill kanske.

Men eftersom jag ändå är inne och snurrar på ett område jag är ganska okunning om så måste jag poängtera EXORSISM ! Seriöst ? det är 2012 och onda andar existerar inte i små flickkroppar, det kallas pubertet for crying out loud ! YTTERLIGARE ett bevis på att små, kristna församlingar borde eldas upp. Sprängas eller driva ut deras demoner med tortyr. Jävla dårskap.

Rubriken i tidningen lyder: "Föräldrar söker bidrag för att utföra exorsim"
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14672704.ab

Sen måste jag bara få skälla lite på alla jävla feminister! Senast update i den dårskapen va det en ingenväxt skogsrå som påstod att det va fuskigt att killar kunde stå upp och kissa, därav skulle man ta bort pissoarer på herrtoan. JÄMNSTÄLLT! Man ska inte längre få säga "han" eller "hon" utan "hen". HEN? förrvirringen är total.
- "det va en hen.
-HEN? ja, en sån med skägg och snippa du vet!
Människor och djur kommer ÁLLTID vara olika. Det är ju inte ens negativt! visst att femenisten Fredrika Bremer kämpa för kvinnas rösträtt 1919. Men helt från min egna vinkel så tycker jag att femenister BORDE se jämnställdhet från både män och kvinnors vinkel. Sätt en femenist på en oljerigg och säg: Jobba!! nä.... det skulle ju vara kränkning ?

Aa, nu har jag skällt av mig och inte blev jag klokare av det heller men det va skönt :) !!

LUNCHDAGS !!

Måndag 10 april - 2012

Morgonstund har guld i mun.


Imorse när vi satt och käka frukost hörde jag introt till "Ebba och Didrik". ( Ni som är födda på 80 vet vad det är för känsla jag beskriver; Nostalgi! ) Slänger i mig frukosten som ett litet förväntasfullt barn och säger till Naomi och Liam:
- Skynda er nu kiddos ! för nu börjar Ebba och Didrik!
Naomi tittar på mig och säger:
- Jaha ? gillar du barnprogram mamma?
Jag tar  plats som "pedagogisk mor" och ska förklara kultur för mina barn. Ja, nostalgiska barnprogram är fan kultur!
Frukosten blir intagen och vi alla sätter oss i TV-rummet. Liam börjar klättra. Naomi busar med Aimee. Jag höjer TV:n .
- HYYYSSCH!
Liam tröttnar och rycker Naomi i håret. Hon skriker högt och ljudligt:
-"LIIIIIAAAAM ! det gör oooont."  Aimee blir rädd och gråter.
THE FUCKING EBBA OCH DIDRIK-MOMENT IS GONE !

Förklarar min besviklelse på deras brist på respekt och som svar av Liam får jag:
- Men du kan ju bara hitta det i datorn och sen se det !
Barn. 2000-talets barn borde ha stryk.
Lika illa att ladda hem nostalgi som det är att banda Kalle Anka på julafton.


Efter en lång påskhelg med renovering av hall och badrum så är kroppen helt slut, trött och trasig. Humöret är sen länge borta och man är på gränsen mellan gråt och glädje hela tiden. Ena stunden tycker jag att det är rätt kreativt av Naomi att släpa ner hela madrassen från sin del av våningsängen och bygga en koja. Medans Liam missuppfattar och använder den som en rutschkana. Stannar upp och ser leken. Andra stunden  tycker jag att allt som har med kojbygge och utrivning är ett rent helvete. LEK SOM ALLA ANDRA BARN ! MÅSTE NI ALLTID FÖRSTÖRA ALLT MAN GER ER ! MÅLA EN GUBBE ISTÄLLET !

Trött. så jävla trött.

Jag älskar mina barns kretiva sida och deras vilda fantasi. Men när leken blir till kaos och rummet till en soptipp tycker jag att det är okej att gnälla. Lite.

Onsdag 4/4- 2012

"Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt."
"Ja, sa Nasse. Kanin är begåvad."
"Och han har Hjärna",
"Ja, sa Nasse, Kanin har Hjärna".
Det blev tyst en lång stund.
"Jag antar, sa Puh, att det är därför han aldrig begriper någonting".
______________________________________________________

När en liten flicka blir stor.

I morse satt jag med mitt morgonkaffe och läste Aftobladets löpsida då det plötsligt slog mig att jag fyller år snart. 26. Känslan av förväntan, längtan efter att bli uppvaktad, sömnlös morgon i väntan på att dörren tyst ska öppnas och nån sjunger "ja må hon leva !" va inte det som slog mig.
Ångest, åldersnojja och prestationskomplex. VA FAN HAR JAG HUNNIT GÖRA ?! Jobbat lite till och från. Pluggade inte mer än nödvändigt och varit gravid. Kom fort fram till att i större delen av mitt liv att jag varit gravid, haft småbarn och torkat snoriga näsor, röda stjärtar och löst legokonflikter.
Känner en aning stress över att bli nån. Vara behövd och framgångsrik.

Frukosten dukades av och duschen kallade på mig med näckens sång. Jag liksom bara drogs in det ångande varmvatten källan på en fiskvadrat med fuktskada. Tänker: " men om jag gör en makeover. Nåt drastiskt med mig själv så kanske jag slipper se så gammal ut. Eller iallfall känna mig så gammal. Kliver ur duschen och fått en kanon idé. SÅ HÄR SKA JAG GÖRA. Men min tanke avbryts lika fort när jag hamnar naken och utlämnad framför helkropps spegeln i badrummet. Stannar till. Tittar. Lägger huvudet på sned. Sträcker på mig. Kommer på mig själv att jag står och ler åt min blekfeta 26-åriga kropp med huvudet på sned. Trots att det känns som " Titanic" har sjönkt en gång till och jag satt i helt fel gäng , så på nåt vis under allt skinn, med alla skavanker så är jag på väg att bli nöjd med mig själv. Idag tycker jag till och med att mina bristningar klär en moders kropp och är lite stolt. Jag ler faktiskt av glädje. Jag ler med mig själv och är nöjd. GAMMAL ? haha nä bara jävligt osäker. Dubbelmoral.


Kliver ut i lägenheten igen och möts av två små som byggt en koja under tv-rumsbordet och en liten till som just vaknat och står i sin spjälsäng och ropar : mama..? mama..? . Jag stannar upp och ler. Detta är ju vad jag har ådsakommit. Detta är mitt livs verk. Jag har skapat TRE små liv, varelser som formar sina egna personligheter. JAG ÄR NÅN !  behövd och älskad.

Måndag 2 April - 2012

Som barn har jag alltid varit annorlunda. jag har alltid tyckt och tänkt högt om saker och sällan tänkte jag på konsekvenserna. Jag var ett barn. Jag valde att gå på mitt första disco i kobyxor. dom va vit och svartfläckiga och aningen håriga. Jag fick blickar, Viskningar bakom min rygg men jag sträckte på mig och tog det som en komplimang. Jag dansade i mina kobyxor och ägde dansgolvet. Vännerna omkring mig hade tights, rosa glittrig tröja och en matchande handväska. Dom dansade tvåstegas dansen. Men inte jag. Månaderna innan hade jag varit och hälsat på en familj från Afrika. dom dansade så fint. Och hela tiden höll dom takt. Dom skrattade och tjoade och svängde med sina rumpor. Sån ville jag vara. VÅGAD. Så jag gjorde som dom. Jag dansade i takt till tonerna av " Mr Vain" . barnen pekade och fnissa. Jag tog det som en komplimang. JAG VÅGADE VARA MIG SJÄLV.

Jag växte upp och blev runt 14 år. Sminket blev aktuellt. Jag prova. Svart som natten men en rosa rouge som skarp kontrast. Tuperade håret och hade korta magtröjor.
Flickorna i klassen såg mig som en värsting. Hotfull och elak. Men under den hårda tonårsytan va jag snäll, omtänksam och otroligt skör. jag dejta han som va för bråkigt för att åka med skolbussen, som hängde i allén utan för skolan. Hade hoppat av grundskolan och skrek högst sina skällsord. skröt om slagsmål och spännde muskler.  Jag tjuvröka mina munbloss och tugga tuggummi. Delade jag inte en åsikt med någon va det lättare att be dom dra åt helvete än att bara le och säga: "Trots jag inte håller med dig så tycker jag att din tanke är fin. Gör den till verklighet. "
Jag blev mer och mer beroende av andra och vad dom tyckte om mig. VEM ÄR JAG ?!
Jag försökte så många gånger att smälta in, offra mig själv för alla andra och se till att bli "accepterad" . Jag lyckades aldrig.
Jag smälte mer och mer in men försvann. Jag blev helt grå i mina rosafärgade kläder. Höll med andra och vände kappan efter vinden. Sprang från konflikter och var nån helt annan än vad mitt hjärta ville att jag skulle vara. Jag bröt upp med min pojkvän och träffade en ny. Från en annan kultur och en helt annan syn på världen än vad jag hade. Han visade mig en annan del av livet och en annan form av lycka. Jag bad min enda trygghet och visdom att dra åt helvete och följe blint mina blåögda ögon nån annans väg. Gjorde mina föräldrar besvikna och " pappas flicka" va ett minne blott.
I hans förvar blev jag slav. Misshandlad och förnedrad. Med sönderslagen telefon och ett brett leende som talade om för mig att jag skulle dö, gjorde mig livrädd, arg och liten. Men jag slog tillbaka, och sprang, sprang sprang sprang. VARFÖR JUST JAG ? VARFÖR DÖG INTE JAG?
Jag sökte mig tillbaka till min första kärlek och höll stenhårt fast i en uppbyggd trygghet. Men jag bad aldrig mina föräldrar om förlåt. ..... Förlåt.

Jag levde i nån annans rum fast med mina föräldrar. Åren gick och tonåren blev värre. Jag flyttade hemifrån och jag blev gravid.
Men vad gjorde det när min värsting till pojkväns syster också va det? Vi kunde ju gå med våra barnvagnar och röka och fortfarande vara coola. Jag tog det rätt bra. Tills det va dags.
Magen växte och bristningarna kom. NEJ?! ska jag se ut som morsan, tänkte jag och grät. Alla andra då som fått barn och är smala och inte en enda skavank. Jävla mamma.
Jag gick upp 23 kilo och finnarna grodde i mitt ansikte som jordgubbarna i landet på högsäsong. Humöret va ett rent helvete. Gråt, skratt, gråt, vrede gråt gråt gråt... Jag hade förstört mitt liv. Mitt coola, accepterade liv.
7 mars 2006 kom hon. Naomi. Den vackratse varelse i världen. Allt hat, alla tårar över spilld ungdom byttes ut mot kärlek, värme och lycka. Jag hade skapat den här underbara lilla ängeln som sökte sig till mig. Hon såg mig inte ens men ändå ville hon vara mig nära. Hon va min. Gjord av mig.
DÄR FÖRÄNDRADES JAG.

Jag sökte rätt på mitt sanna jag och blev stolt över vad jag gjorde. Jag tog stort ansvar som förälder och lovade mig själv att bli den bästa. Mina bristningar som jag en gång hata blev istället vackra. Livets streck. Ett tecken på vad människokroppen kan . Jag blev stark i mig själv. JAG VÅGADE VARA MIG SJÄLV IGEN.
Åren gick fort. Med och motgångar svajade i livet som en storm många gånger. Skulle man orka. Faller jag tillbaka. Tyck om mig ändå !
Naomi fick en lillebror. Med en starkare mamma och bättre syn på familjeliv. Ciggen va fimpad och disken va iordning. Livet va komplett. Tills min man, ja min man, jag hann till och med gifta mig, skenade iväg och ville mer. Inte familj utan ungkarlsliv. Lämnad med små barn och nya hat. ångest och sorg. VARFÖR DÖG INTE JAG NU ? vad gör jag för fel. vad har hon som inte jag har. jag gav dig allt, jag gav dig barn. BITTER.
Ciggen tändes igen och disken kröp iväg från bänken. Prioriteringarna blev nåt helt annat än godnattsagor. Jag hatade mig själv. Min kropp och mitt liv. Tiden i min bubbla av fest och oäkta vänner rann på och jag träffade en ny fri fågel. Brunögd och vackert leende fångade han mitt intresse och genast kastade jag mig in i ett förhållande med en främmande man. I tron om att hitta lycka och trygghet. Jag märkte fort att mitt nyuppbyggda liv blev som ett jobb. Jag hade kastat mig in i en grund av ångest och depession. Men jag ville hjälpa. Rädda och skapa. Många år gick och jag tog hand om och fixa. BAM! jag blev gravid. Lycklig och såg en familj. BAM jag blev lämnad. Nu ensam med tre barn och inte ett dugg lyckligare. bara fetare, mer bristningar och ännu en gång ett trasigt hjärta och huvudet fullt av frågor. Störst va nog: " VARFÖR DUGER INTE JAG ? VAD GÖR JAG FÖR FEL ?

Idag bestämde jag mig för att förändra. För att ge mina barn en bättre syn på verkligheten än den som skapats av bland annat media. Månghysterin om hur man SKA se ut för att duga, för att bli accepterad. Jag ska göra allt som står i min makt att leva upp till dom ideal som jag vill att mina barn ska leva efter. Och redan nu i barnaåren få känna sig, fina, bra och duktiga precis som dom är. lyfta fram deras personligheter och låta dom våga vara Naomi, Liam och Aimee. Nu orkar jag förändra. Jag är för första gången i mitt liv lycklig i mig själv och trygg. Jag kan lova er alla där ute att det är det bästa som kan hända en människa. Att få äkta, kravlös lycka. TACK!

NI GÖR MIG HEL <3 !