Lördag 17 november 2012

Vart är världen påväg.....

Lördag. Disig morgon. Grannen går som alltid förbi med sin fru på en morgonpromenad kl 8.45. Vet inte vad som är mest skrämmande, att jag sitter och dricker kaffe och kan klocka dom på tiden och verkligen håller koll på dom och deras likadana träningsoveraller i färgen: soptunnegrön. Eller att dom aldrig ger sig ! tar one day of och slänger på en film, alternativt nyheterna och ligger kvar i sängen med både långkalsonger och negliché och kanske nyfiket pussas undertäcket. Det skulle nog jag valt som pensionär. Mer livsnjutande än att hurtigbulla ut i disig lördagsmorgon med nyfikna grannar som står i morgonrock, och sippar på nybryggt kaffe med tre ungar hängades i armhåren, som nickar lite pinsamt åt en när man knallar förbi hennes köksfönster.

Alla  har vi våra morgonrutiner, och en av mina är att läsa aftonbladet till frukosten. Oavsett ljudnivå eller hysteri SKA jag få läsa mina spalter om världskriser och aftonbladets sätt att sätta dödsrubriker till allt. Och jag som lider lite av katastroftänkande tänker varje gång i en innåtandning: " Faan, nu dör vi snart ! jorden går under".
 " PHILIP HAMMAR LIDER AV DÖDSBAKTIRE"
... Jaha, han hade visst bara suttit på samma bänk som en HIV-smittad knarkare i amsterdam.
"MÖRDARMYGGORNA SLÅR TILL"
....Jaha det va visst bara ett större antal av myggor i Afrika i år och betten klia lite extra om man va spädbarn eller över 80 år.
"GIGANTISK METEOR ANFALLER JORDEN MED STORM"
... jaha det va ett stjärnfall.

Aftonbladet. Vilken skit. Gett mig mer mardrömmar än monstret under sängen.
Även denna morgon läste jag med skräckblandad förtjusning i blaskan. Och blir arg.
Läser om en 90-årig dam som vågat sig fram till 5 killar i 17-18-åråldern för att avvisa dom att sparka på en liten hund som nån knytit fast utanför en mataffär. Detta resulterar i att killarna SLÅR tanten så hon faller till marken och sedan fortsätter mishandeln med sparkar.
KOM IGEN? vart fan är världen på väg ? Jag skäms över att vara människa. Va av samma släkte som sådana jäva neadertalare.
Inlägget va inte längre än några spalter. Jag skrolla vidare. Läser om en man som stulit 5000 trosor.
HUR FAN KAN DET ENS BLI EN NYHET?  ytterligare ett bevis på nån form av felplacerad gen hos den såå underbara människorasen. En man i dryga 45-50 årsåldern som snott trosor ur lägenheter och hus under en längre period. Han erkänner ett maniskt beteende. NO SHIT ?!
En positiv grej med att aftonbladet gick ut med detta är väl att man nu på allvar kan misstänka Staffan Westerberg, ni vet "lillstrumpan och systeryster" för strumpstöld i tvättstugan då det ALLTID kommer ut omaka par hur många maka du än proppar maskinen med.
Men ja, åter till trosmannen. Varför inte bara låta han vara en idiot och lägg fokus på den äldre damen. Ut med bilder på platsen. På hunden. På tanten och finns den nåt vittne ? det va ju utanför en mataffär. Prioritera det som verkligen är vesentligt.
Alla mina tankar går till den lilla söndersparkade hunden och damen som visa mer civilkurage än 80% av svenska befolkningen. DU ÄR EN HJÄTLE!

Tänk om det fanns nåt man kunde göra. Mer än att bli upprörd. Vara överallt samtidigt och bekämpa brott. Tankarna snurrar iväg och i min värld blir jag en morden Batman. Lönnfet trebarnsmor i förlitet skinnfodral med cap som svindlar genom husväggarna och bekäpmar orättvisorna. svissch !
Men nej. Här står ju jag med diskborsten och gårdagens smink under ögonen för man deckade på soffan av ren utmattning dagen innan vid 22 snåret. Men stärker mig med den klyschiga frasen: "så länge det finns liv, finns det hopp".


All my love to you. / N

http://www.aftonbladet.se/

Torsdag 15/11- 2012

" När verkligheten rasar och ditt mod äventyras och styrs av förändring offrar  du mig då ? "

Sitter här framför Tv.n invirad i en fårullspläd och sörplar i mig varmt kaffe. På Tv.n rullar " Efter tio med Malou". Jag tittar utan att ens vara intresserad av debatterna som framkommer. Istället försöker jag rädda livhanken från min söta kattunge som helt säkert egentligen är ett blodtörstigt lejon som söker min uppmärksamhet.
Malou: Hur kan man bevisa otrohet? vad är tillit?
Kirsthi kommer med bra svar och Martin Timell ser mest felplaserad ut. Han har ju inte ens öronkåpor på sig. Och var är hammaren, undrar jag.
Otrohet. Fyfan vilket jävla skräll. Hon hade även en gäst i programmet som arbetade som otrohetsdetektiv. Ja. det är sant.
Varannan svensk, enligt statistik är otrogen. SÅ nu finns det en "sherlock holmes" byrå att anlita om man misstänker sin man i ett samkväm med granntanten. Bilden i huvudet blir gensat lika absurt som TV-programmet "cheaters" som gick på 6.an . Är det verkligen okej att anlita en främmmande kille,alternativt tjej för att spana 24/7 på sin respektive partner. Strider inte det mot nån kränkningslag eller intrång i privata bubblan ? Jag vet inte.
Skulle jag misstänka otrohet skulle jag fråga istället. Lämna problemet och gå vidare. För jag antar att dom rockbeklädda detektiverna kostar pengar. Nej, jag vet att dom inte har beiga rockar och förstoringsglas, men det skulle helt enkelt göra det lite roligare på nåt vis.

Har svårt att förstå människor som vill ha kakan och äta den. Människor som medvetet är otrogen om och om igen. Med olika eller samma "medbrottsling" . Fel fyllehångel är inte okej eller försvarsbart på nåt vis men det är lite mer ..... okej ? nej inte okej. ¨Men om det har berott på alkoholen, personen ifråga erkänner det sjäv och är djupt ångerfull skulle jag iallafall kunna göra slut OCH inte hata. Men skulle mannen i mitt liv upprepade gånger vara otrogen mot mig medvetet och av ren feghet för han inte vågar göra slut, då överväger man ju kastrering, alternativt skampåle på torget med pajkastning.

Ni som känner mig vet vad jag har gått igenom i mitt tidigare liv och jag känner ju till sveket som uppstår när man på håll får bära åsnekläder för att omgivningen talar om för dig hur ditt privatliv ser ut. Den skammen är så jävla kränkande och den förtjänar INGEN att bära. Hur kan man som älskare, partner, medmänniska, vilja nån annan så illa som man samtidigt påstår att man älskar. Hur feg kan man människan bli ?
Många frågor i litet huvud får tankarna att snurra vidare till världskriser. Om människan är så jävla insöad i sig själv och sitt alterego och kommer inte ur sin lilla box, hur blir det då när världen rasar samman. Det första som dör ut är ju människan. För brist på samarbete. För mycket behov att klaga på andra och införa nån form av sjuk självupprättelse. Salma poäng i "jag-bubblan" och offra dina närmaste till helvetesgapet som leder rätt ner i avgrunden.
Dom som överlever jordens undergång av människans ras är uteliggare och knarkare. They know how to survive.

Ja. som sagt. många tankar här i min fårullspläd och nu mer fisljumna kaffe. Malou är slut och Hem till gården börjar. Fy fan för brittiska drama/lovestory-serier som ALDRIG tar slut. Stänger av och förbereder ungarna på utgång.

Livet knackar på.

Måndag 5 november - 2012

Jag är både listig och stark.

Har hamnat i ett helvetes träsk av val. Hur kan det vara så svårt att välja vad man vill göra? Ja, nu menar inte jag vilken färg på strumporna det ska vara. Eller vilken film man ska kolla på framåt småtimmarna. Utan inför framtiden.

Jag har varit från och till på mitt jobb i Skövde i två år som AVA-anställd. Älskar mitt jobb och framförallt flickorna på jobbet.
Men har hamnat i en vägkorsning av bitterhet, och i en sumpmark av tankar om förändring. Då jag inte längre kan stå kvar och trampa på ett ställe utan chans till framgång, har jag valt att titta runt på andra val i livet.
Men så sitter jag här. Än mer förrvirad än tidigare. Än mer bitter än innan. Jag ger upp min trygghet i jobbet och kastar mig handlöst ut i en främmande värld av studier, kursplaner poängräkning och stora lokaler med svindlande folk som yrar. HJÄLP.
Men har bestämt mig för att bli smart. För att få lite mer intelektuell kunskap och förbättra på det verbala förrådet.
Undrar nyfiket hur mycket mer information det går in i ett huvud på en trasig trebarnsmor.
Låt mig poängtera att valet att börja studera inte kommer HELT frivilligt utan har blivit liksom trängd till det. Trängt i ett hörn. Men som jag är, positiv till förändring ska jag väl lyckas banka in lite nyfärsk kunskap om både det ena och det andra.
Jag kommer ihåg hur jag stod inför samma förrviring när jag va 16 år. När man skulle söka till gymnasiet. Man vände sig helt ut och in och blotta den nakna hjärnan inför syokonsulenter, lärare och föräldrar. " välj efter hjärtat". "Välj det du tror att du kan få mest jobb efter gymnasiet". Hur vet man det som 16 åring? tänkte jag. Hur fan ska jag veta vad jag vill bli när jag är stor NU?
Jag kan  ju säga som så att du är fan inte ett dugg smartare vid 26. Vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Det enda som jag säkert vet är att jag inte vill flänga runt på det ena vikare jobbet efter det andra.

Så nu sitter jag här. Framför min onormalt dammiga laptop och sörplar kaffe, skissar fula gubbar i annteckningsblocket och tröstäter hoffmans mums mums. Inte ett dugg kreativ. Inte ett dugg peppad till att starta igång nåt nytt projekt.